Inte bara oranga kuvert
I går hade vi ett mycket intressant lunchseminarium på Timbro med anledning av publiceringen av Margit Gennsers bok ”Pensionsreformen – ideologi och politik”. I media inskränker sig pensionsdebatten ofta till allmänt gnäll över svårbegripliga oranga kuvert och problemen med att välja rätt PPM-fonder i ett alltför sort utbud. Det är synd, för gårdagens seminarium visade att det finns många viktiga frågor att diskutera när det gäller att utveckla pensionsreformen. För alla som vill delta i en sådan diskussion är Margit Gennsers bok en utmärkt startpunkt. I den redovisas såväl de politiska turerna runt den stora pensionsreformen som huvuddragen i pensionssystemets hittilsvarande utveckling och framtida intressanta reformmöjligheter.
När den politiska överenskommelsen om det nuvarande pensionssystemet väl var i hamn, lämnade pensionsfrågorna politikens huvudfåra. Det är förståeligt att det drogs en kollektiv lättnadens suck i riksdagen när pensionsfrågan lösts, men gårdagens seminarium visar att många viktiga frågor återstår att diskutera.
En sådan fråga gäller äganderätten till kapitalet som placerats i PPM-fonderna. Nu har vi medborgare en skyldighet att förvalta pengarna i PPM-systemet, men vi har inte den juridiska äganderätten till pengarna. Det kan möjligen till viss del förklara det bristande engagemanget i att välja placeringsalternativ. Och som Margit Gennser påpekar i sin bok; varför får man bara placera i fonder och inte i en egen aktieportfölj som också skulle ge inflytande i de bolag man är med och äger? En juridiskt tydlig äganderätt skulle också öppna för pantsättning av framtida pensionsutbetalningar och man skulle då också kunna låna med sitt pensionssparande som säkerhet. I stället för att tvinga 20-åringar att sätta av till pensionen skulle staten då kunna göra det möjligt för dem att placera sitt sparande i en bostad – vilket de antagligen skulle vara mer betjänta av. Och tänk på den 50-åring som i nuläget inte kan komma åt sitt stora pensionskapital för att starta ett eget företag utan i stället tvingas investera i andras företag via fonder…
En annan viktig fråga som berördes i gårdagens diskussion var omfattning på det statliga pensionssystemet. Är det verkligen befogat att staten tvingar medborgaren till denna gigantiska fonduppbyggnad som sker inom ramen för det nya pensionssystemet? Eller skulle det vara bättre att lyfta över de fonderade delarna av systemet direkt på hushållen och begränsa statens åtagande till ett transfereringssystem som ger ett grundskydd åt alla?
En mängd andra intressanta frågor som lyfts upp i Margit Gennsers bok diskuterades också, och inte minst viktigt; diskussionen gled in på hur erfarenheterna från pensionsreformen kan föras över på de socialförsäkringsområden som nu är i stort behov av reformering. Kan t ex sjukförsäkringssystemet reformeras på ett likartat sätt som pensionssystemet?
Danne Nordling, som var en av de många personer som gjorde viktiga insatser i den intellektuella debatt som föregick pensionsreformen, har redan dragit igång en diskussion om pensionsreformen på sin blogg. Frågan är väl värd en fortsatt intensiv debatt.












