Kamrerer och nytänkare
Kamrerer är en missförstådd yrkeskår. Ofta får de symbolisera den fantasilösa inskränktheten och handlingsofriheten. Men vem skulle egentligen vilja ha en kamrer som fritt fabulerar i räkenskaperna? Ordning och reda är ju faktiskt goda egenskaper i många sammanhang. Så kamrerstänkande borde väl inte vara helt fel för en finansminister, men ändå används kamrerstänkande ofta som ett nedsättande ord – och jag har nog själv gjort mig skyldig till det någon gång.
Problemet är naturligtvis inte kamrerstänkandet i sig, utan när det tänkandet tar över alla andra tankar – när räkenskaperna i sig blir viktigare än det de visar. Jag hoppas att det inte är det vår nuvarande finansminister drabbats av. Men en viss oro känner jag onekligen. Under de senaste dagarna har både DN och SvD tagit upp finansministerns ensidiga intresse för statsfinansernas utveckling och bristande intresse för vad konsekvenserna blir för resten av den svenska ekonomin. För perioden 2007 – 2011 kommer staten att driva in 550 miljarder kr mer i skatt än vad som behövs till utgifterna. Sett som ett utslag av kamrerstänkande är det onekligen ganska imponerande. Men i alla andra avseenden är det fullständigt vansinne!
Det är inte i statens lador som svenska folkets pengar gör mest nytta. Det vore naturligtvis mycket bättre om pengarna fick behållas av medborgarna och användas till sparande, investeringar, företagande och utbildning. Och för all del också till konsumtion som ju både ger oss välfärd och jobb. Om nu finansministern inte kan höja blicken från de egna räkenskaperna borde väl åtminstone resten av regeringen kunna det. Och hur kan vi skattebetalare acceptera denna överbeskattning?
Riksdagen får inte längre fatta beslut om ofinansierade utgifter. Borde inte Riksdagen också vara förhindrad att fatta beslut om skatter som inte används till några utgifter? Det finns många nytänkare i Riksdagen, och att statens lador är fulla av pengar kommer naturligtvis att skärpa tankeverksamheten ytterligare. Och även om den nuvarande regeringen tror sig kunna försvara överskotten, kan den väl inte vara lika säker på att en eventuell framtida socialdemokratisk regering, stödd av v och mp, kommer att vakta de hopsamlade rikedomarna lika väl.












