De rika svenskarna
Nationalekonomerna Jesper Roine och Daniel Waldenström presenterade igår sin redan omskrivna studie om hur de rika drar ifrån. Författarna har gjort en mycket gedigen insats för att korrigera tidigare uppgifter om hur rika den rikaste procenten hushåll egentligen är. Detta genom att addera inte tidigare inkluderade tillgångar och personer utomlands. Författarna visar också övertygande att den rikaste procenten svenska hushåll drar ifrån oss andra i förmögenhetsutvecklingen efter dessa korrigeringar.
Nu skulle man i och för sig kunna säga att eftersom en stor del av svenskarna varken nu eller tidigare haft något kapital behövs det inte så mycket för att dra ifrån dem. Men om man ska vara noggrann så gäller det ju bara ungefär hälften av svenskarna. Den andra hälften har faktiskt vissa kapitaltillgångar – i huvudsak i form av egen bostad. Detta bostadsägande var också den viktigaste förklaringen till att medelklassen kunde försvara, och till och med öka sin andel av de totala förmögenheterna fram till åttiotalet. Men när finansmarknaderna avreglerades och det blev lagligt att föra ut kapital ur landet utan reglering drog den rikaste procenten ifrån. De hade de finansiella tillgångar som gjorde det möjligt både att dra nytta av exceptionella värdestegringar på finansiella marknader och att placera sitt kapital skattefritt. Detta medan den strävsamma medelklassen betalade av på sina radhus och kämpade med fastighetsskatten. Kanske tolkar en del detta som att den svenska jämlikhetspolitiken lyckades till 99 procent…
Det är också intressant att notera att för att kvala in i gruppen superrika hushåll, dvs den rikaste procenten som dragit ifrån, räcker det med att ha en förmögenhet här hemma på 5,9 mkr. Det innebär att de flesta äldre par som amorterat ner villan eller bostadsrätten i ett storstadsområde kvalar in. Det är först när man kommer till den rikaste promillen hushåll som förmögenhetsgränsen stigit till nästan 20 miljoner kronor inklusive bostad. Om man tänker sig att ett sådant hushåll har 6 miljoner bundet i permanentbostad och fritidshus (vilket antagligen är en underskattning) har de med 5 procents real avkastning på kapitalet en hushållsinkomst på 700 000 före skatt att leva på. Det är säkert ett mycket gott liv. Men det räcker inte långt till ett traditionellt överklassliv.
Nu kan Jesper Roine och Daniel Waldenström invända att de visat att det sannolikt finns en del ytterligare tillgångar utomlands hos denna rikaste promille. Och det är ju rätt. Men visst är det ändå lite märkligt att i ett av världens rikaste länder är det bara en promille (9 000 hushåll) som kan leva gott på sitt kapital – och då har de blivit tvungna att antingen emigrera eller åtminstone före ut sitt kapital ur landet. Eller också är det inte alls märkligt, utan konsekvensen av en medveten politik, vilket Peter Wolodarski antyder i en kommentar i DN.
Rösta på artikeln:
(inte betygsatt)
Loading ...inga kommentarer
