Det arbetsamma paret Reinfeldt-Borg låg inte på latsidan i Pittsburgh. Innan bläcket i slutkommunikén torkat hade de också en debattartikel till SvD färdig, där de presenterar sin analys av finanskrisen och av vad som bör göras av världens politiker.

”Girighet parad med snedvridet risktagande skapade en finansiell orkan som vi ännu inte fullt ut kan överblicka konsekvenserna av. Världens ledare har ett ansvar att dra slutsatser av finanskrisen och vidta de åtgärder som krävs… Bonuskulturen ska bort. Tillsynen av finansmarknaderna ska stärkas.” Det skriver våra två svenska världsledare.

Tror de verkligen på vad de skriver undrar man oroligt. Och om inte – varför skriver de som de gör?

Den nuvarande finanskrisen, eller senaste om man är optimist, kommer säkerligen att analyseras ännu många år framåt. Men mycket klokt har redan skrivits om den, och det tycks råda konsensus om att den främst orsakades av en politiskt driven bolånekarusell i USA kombinerad med en likaledes politiskt driven obalans i det internationella handelsutbytet mellan USA och Kina. Visst blev det möjligt för många i finansvärlden att göra enorma vinster när finansbubblan blåstes upp, men det var definitivt inte deras girighet som drev fram krisen. Om det var girighet som skapade finansiella orkaner, skulle vi ha haft ständig finansiell orkan under åtskilliga århundraden.

I Reinfeldts och Borgs tankevärld är världens ledare uppenbarligen de politiker som träffades Pittsburgh. Den synen kan diskuteras, men man måste ju hålla med om att de har en betydande makt. Men den politiska makten är inte obegränsad, och det har länge varit en nagel i ögat på den att den inte rått på det internationella finansiella systemet. Beskattat – och obeskattat – kapital har rört sig utan politisk kontroll över världens gränser. I dess spår har företag och handelsvägar växt fram på ett lika okontrollerat sätt. Men nu har politikerna fått ett gyllene tillfälle att öka sin kontroll och makt.

Sant eller inte måste girigheten användas som förklaring till finanskrisen. Det är ju andras girighet som kan ge politikerna den moraliska legitimiteten att öka makten över den finansiella sektorn, och därigenom över näringslivet i övrigt.

Om väljarna ständigt får höra att deras skattepengar har räddat ett finansiellt system som tömts på sina tillgångar av giriga finansmän, kommer de naturligtvis att applådera kraven på ökade regleringar. Och sedan får ”världens ledare”; Lula da Silva, Dmitrij Medvedev, Hu Jintao, Gordon Brown, Silvio Berlusconi, Abdullah bin Abdul Aziz, Fredrik Reinfeldt, Nicolas Sarkozy och dussinet övriga politiker i G20-gruppen ännu lite mer makt över näringslivet. Är det det vi vill?

Uppmarschen till den politiska offensiven mot finanssektorn har bemötts med förvånansvärd passivitet och tystnad i näringslivet. Säkert har en och annan gammal hederlig industrialist till och med glatt sig åt att finanshajarna fått ett välförtjänt kok stryk. Och i finanssektorn har man haft goda skäl att försöka hålla sig väl med politikerna. Politikerna spelar alltså mot öppet mål, bara inte väljarna ställer sig i vägen – och det gör de nog inte.

Det verkar vara en djupt liggande mänsklig egenskap att tro på regleringar av andra, samtidigt som man själv alltid försöker kringgå regleringar. Människor är för hastighetskontroll samtidigt som de glatt gasar på mellan fartkamerorna. Få tycker att svartjobb är bra, men många utnyttjar det likväl. Ingen vill få sin egen lön reglerad, men många vill reglera andras löner.  Det är mycket svårt att tänka sig att en reglering av bonusarna i finanssektorn skulle driva ut demonstranter på Stockholms gator. Men det borde det kanske göra.

För politikerna, och för hela den politiska klass som firade förtida julafton i Pittsburgh, är varken girigheten eller bonuskulturen det viktiga. Det centrala för dem är att stärka den politiska makten. Det kommer inte bara att ske på bekostnad av några superrika finansmän, utan främst på bekostnad av vanliga företagare och privatpersoner. Vi kommer att mötas av ännu fler regleringar och integritetskränkande uppgiftskrav i våra vanliga bankaffärer. I skydd av regleringar kommer konkurrensen inom den finansiella sektorn att minska ytterligare.

Har det då inte funnits brister i det finansiella systemet och behöver inte något göras? Jo, absolut. Ägare till finansiella företag har haft för dålig kontroll på hur ledningar och tjänstemän skött verksamheten och hur de ersatts. Bankkunder har varit för ointresserade av hur deras pengar placerats och hur solventa deras banker varit. Inom den finansiella sektorn har man varit för fixerad vid att iaktta lagar och regler och tänkt för lite själv på risker och säkerhet. Vem tror att detta blir bättre av vad världens politiska ledare hittar på i Pittsburgh?  Vem tror att någon lär sig av sina misstag om politikerna tar hela smällen med skattebetalarnas pengar?