För många svenskar är vardagen en kamp för att få hushållsekonomin att gå ihop. Detta gäller låginkomsttagare, men även breda medelklassgrupper.

Statistiska centralbyrån (SCB) konstaterade så sent som 2007 att 14 procent av den vuxna befolkningen inte skulle kunna få fram 14 000 kronor på en vecka. Dessutom hade 12 procent under det senaste året haft svårt att klara de löpande utgifterna. Siffror från Demoskop i juli 2011 bekräftar bilden av ett folk på marginalen. Hela 27 procent säger att de inte skulle klara sig mer än en månad om de inte fick nya pengar vid nästa månadsskifte.

Men det är inte bara bristande marginaler i vardagen som ger anledning till oro. Alltför många i Sverige saknar dessutom ett buffertsparande. I en stor undersökning genomförd på uppdrag av Nordea 2011 uppgav 16 procent av de svarande att de helt saknar en sparbuffert. I april 2011 angav SBAB Bank den siffran till 20 procent.

Trots att Sverige är ett rikt samhälle är vi som bor i landet paradoxalt nog inte särskilt välbärgade. De förmögenheter vi har, och som nyhetsmedierna ofta rapporterar om, är antingen bundna i bostäder eller i kollektiva former, främst i form av statliga pensionsfonder och i kollektiva privata pensionsfonder, och bidrar i mycket liten utsträckning till att förbättra situationen i vardagen.

Utifrån SCB:s senaste förmögenhetsstatistik från 2008 kan man konstatera att de allra flesta svenskar står utan den trygghet en förmögenhet innebär. Om man bortser från värdet av den egna bostaden, vilket är rimligt då ett marknadsvärde gör lite för att överbbrygga tillfälliga inkomstbortfall eller utgiftsökningar, är  nettoförmögenheten enligt 2007 års siffror positiv först
i den nionde decilen (då är den i genomsnitt 26 000 kr). Först när man tittar på de tio procent av befolkningen som hade störst förmögenheter 2007 kan man med fog prata om så kallade finansiella tillgångar, även om de som räknas till denna privilegierade grupp inte i snitt når över miljonen.

Utan marginaler eller ett eget sparande står stora grupper handfallna inför vardagens krav och förväntningar. Risken att bli beroende av andras välvilja liksom faran att förlora kontrollen över den egna ekonomin är påtaglig. En konsekvens av situationen är att möjligheterna för räntefri avbetalning och marknaden för korttidskrediter har vuxit markant på senare år.

Detta lägger grund för ett sårbart samhälle med otrygga medborgare. Utan egna pengar inskränks de enskilda medborgarnas handlingsutrymme. Stora grupper vågar inte förverkliga sina innersta önskningar: att byta jobb, vidareutbilda sig eller starta ett eget företag.

Syftet med programområdet Folkkapitalism är att skildra denna verklighet och dess konsekvenser, och skapa opinion för reformer som gör det lättare för vanliga medborgare att bygga sig en trygg och stöttålig ekonomi.

Folkkapitalism syftar till

• att belysa betydelsen av att alla medborgare ges bättre förutsättningar att öka sina marginaler i vardagen
• att efterlysa och uppmuntra en politik som främjar enskilt buffertsparande.
• att förklara att ett ökad eget sparande inte stÃ¥r i motsats till en gemensam välfärd.
• att fÃ¥ till stÃ¥nd en resursomfördelning frÃ¥n stat och medborgare vilket är nödvändigt i strävan att bygga ett starkt och robust samhälle.