Onsdagen den 27 mars är du välkommen till Timbro i Stockholm. Då presenterar jag min nya bok ”Balansakten – Medelklassen som lever ur hand i mun”. Det är en faktaspäckad reportagebok om svenskens brist på marginaler och sparande och vad det betyder för människors trygghet och förmåga att hantera livets utmaningar. Henrik von Sydow (M), ordförande i riksdagens skatteutskott, opponerar.

Anmäl dig på Timbros hemsida.

Varmt välkommen!

Bloggar via intressant.se om Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Skatter, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Varför har svensken i gemen så små marginaler i vardagen? Varför står många av oss utan den trygghet som egna besparingar ger? I Epstein i P1 senare i dag lovar jag svar på de frågorna. Debatt mellan mig och Anne-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens Tankesmedja i Sveriges radio strax efter kl. 15.

Följ debatten här!

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Prövningens tid är här. Jul- och nyårshelgerna har grävt djupa håll i hushållskassan och högen av räkningar växer. Men årets första månader skiljer sig egentligen mycket litet från de övriga elva. För de flesta svenskar är vardagen en kamp på marginalen och många står utan den trygghet en sparbuffert ger.

Under det senaste året har jag genom Demoskop haft möjlighet att bygga upp en unik fakta- och statistikdatabas över svenskarnas sparande och syn på detsamma. Arbetet har öppnat upp ögonen för en bild av Sverige som många sällan uppmärksammar. Var och en av oss vet hur det är att inte få pengarna att räcka månaden ut, men när befolkningens vardag ska beskrivas är det sällan bristen på marginaler får plats. Det kan ha många orsaker, men en är sannolikt att bilden av medborgare på marginalen inte stämmer överens med vår uppfattning om Sverige. Vi lever ju i ett välfärdssamhälle. Eller?

Tja, det beror nog på hur man väljer att definiera välfärd. Under de senaste hundra åren har vi i Sverige byggt upp omfattande generella trygghetssystem. Sjukförsäkringen ska hjälpa när vi blir sjuka, arbetslöshetsförsäkringen när vi mister jobbet.

Men välfärdsbygget har haft ett högt pris. Lite förenklat kan man säga att staten har blivit rik, medan medborgarnas möjligheter att spara kringskurits.

Bristen på marginaler och egna besparingar märker vi alla av med jämna mellanrum. Det kan handla om att inte få pengarna att räcka till när något i hemmet måste bytas ut eller om kreditkortsfakturan blir högre än väntat.

Men, säger någon. Då får man väl skylla sig själv?

Det är inte ett synsätt jag delar. Min erfarenhet säger mig att alla vill ha ordning och reda på sin ekonomi. Detta borde också vara utgångspunkten för politiken.

Det har länge förvånat mig att svenska politiker, säkert med egna erfarenheter av denna brist på ekonomiska resurser, inte tagit sig för att aktivt främja ett ökat privat sparande. Annie Lööf (C) och Johnny Munkhammar (M) är två lysande undantag, men på det stora hela tycks det finnas ett grundmurat förtroende för att det är de breda trygghetssystemen, inte privat sparande, som ska finnas tillhands när inkomster uteblir eller utgifter sticker iväg.

Det är en naiv uppfattning. Siffror som Demoskop tog fram i november 2011 visar att så många som var fjärde svensk inte klarar sig längre än fyra veckor om lönen uteblir vid månadsskiftet. Fyra veckor.

När novemberlönerna uteblev på Saabfabriken i Trollhättan tvingades 150 anställda efter bra tre veckor gå till banken för att låna till mat och hyra. Tre veckor.

Hur lång tid dröjer det då innan a-kasseersättningen når bankkontot? Sex veckor för den inkomstrelaterade ersättningen, enligt Inspektionen för arbetslöshetskassorna, IAF. För grundbeloppet var den genomsnittliga mediantiden för samma period 9 veckor.

Under glappet är medborgare utan egna besparingar hänvisade till sms-lån eller vanliga bankkrediter. Då ökar risken för att människor ska dra på sig skulder.

Så hur vanligt är det då med knappa marginaler?

• 17 procent uppger att de under de senaste 12 månaderna har haft svårt att klara sina löpande utgifter för mat, hyra, räkningar etcetera.
• Hela 20 procent av svenskarna uppger att de inte har någon sparbuffert som de kan ta av för oförutsedda utgifter.

Detta är en verklighet som borde stämma till politisk eftertanke. En statligt organiserad välfärd kan aldrig förutse och trygga välfärdsmedborgaren i ett oändligt antal möjliga situationer, oavsett hur väl vi justerar reglagen i välfärdsmaskineriet. De statliga stötskydden kan skapa säkerhet, men bidrar i värsta fall endast till en falsk trygghet. För verklig trygghet behövs en individuell sparbuffert.

Januari är tuff månad för många. Det kommer många medier att rapportera om de närmaste veckorna. Men egentligen skiljer sig denna månad mycket lite från resten av året. Det är ingen tröst, men väl ett tecken gott som något att det är dags för politikerna att agera. Tiden är inne för en verklig sparreform som främjar ett ökat enskilt sparande.

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, , Medborgarnas marginaler, Mediadebatt, RIka, Saab, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Saabkonkursen var väntad. Nu är det viktigt att efterspelet handlar om rätt saker. Att ett hundratal anställda i fredags inte såg någon annan utväg än att gå till banken för att låna pengar till mat och hyra för att novemberlönen fryst inne i tre veckor pekar på den utbredda bristen på marginaler, sparande och trygghet i dagens Välfärdssverige.

I fredags morse rapporterade flera nyhetsmedier att 150 metallarbetare på Saabs bilfabrik i Trollhättan efter tre veckor utan lön hade gått till banken för att låna till räkningarna. Nyheten fick begränsad uppmärksamhet och andra händelser förpassade strax TT-telegrammet till historien.

Det vore dock djupt beklagligt om nyheten glömdes bort. Den säger nämligen något mycket viktigt om Sverige år 2011. När vuxna människor, inte sällan med hus, familj och försörjningsansvar, ser sig tvingade att gå till banken för att låna till mat och hyra är något grundläggande fel i välfärdsstaten Sverige.

Bilden av Sverige som ett rikt och välmående land har på senare tid gett upphov till hyllande rubriker världen över. Tidningen The Washington Post utsåg tidigare i år Sverige till ”the rockstar of the recovery”, en kommentar till hur väl vi hanterade finanskrisen och dess verkningar.

Häromveckan målades Sverigebilden i än klarare färger när tidningen Financial Timeskorade Anders Borg till Europas främsta finansminister. Lovorden är givetvis välförtjänta. Det räcker att blicka ut över kontinenten för att konstatera att Alliansen drivit en politik som hittills hjälpt Sverige att stå emot de kraftigaste svallvågorna.

Men det finns samtidigt en annan bild av Sverige, en mindre smickrande sådan ska tilläggas, som alltför sällan lyfts fram. För medan Sverige som land tuffar på ganska bra och regeringen kan peka på stabila statsfinanser, balanserar många enskilda svenskar på marginalen.  Cirka 20 procent uppger att de står utan en sparbuffert, visar upprepade studier. Helt nya siffror som Demoskop tagit fram åt Timbro ger bilden ytterligare svärta. Så många som var fjärde svensk klarar max fyra veckor om lönen i december uteblir.

Den otrygghet som bristen på marginaler i vardagen och ett svagt buffertsparande ger upphov till beror inte på händelser i närtid. Snarare utmärktes svenskt 1900-tal i mångt och mycket av en politisk strävan att koncentrera sparandet till staten. Välfärdsstaten tillkom trots allt inte ur tomma intet. I takt med att politikerna vann stöd för sin vision om en kraftigt expanderad stat med finmaskiga trygghetssystem, ökade skattetrycket. Samtidigt undergrävdes medborgarnas möjligheter att på egen hand säkra sin ekonomiska trygghet.

På ytan såg samhället länge ut att fungera ganska väl. Det långsiktiga pensionssparandet sköttes kollektivt och tycktes göra privat sparande överflödigt. I händelse av arbetslöshet skulle a-kassan sörja för att vardagen inte slogs i spillror. Den disponibla inkomsten blev för många detsamma som deras konsumtionsutrymme. Övertygade om politikernas löften om den omhändertagande staten fann många det fullkomligt rationellt att avstå ifrån ett privat sparande.

Denna syn på sparande lever kvar än i dag, trots att det moderna samhället ställer helt andra krav på oss. Utan egna besparingar tvingas många svenskar förlita sig till kortsiktiga krediter eller allehanda avbetalningslösningar när utgifterna blir högre än väntat eller inkomsten mindre än beräknat. När en av fyra inte klarar mer än fyra veckor utan lön gör arbetslöshetsförsäkringen liten nytta då det i genomsnitt dröjer sju veckor innan ersättningen betalas ut.

Paradoxalt nog har välfärdsstatens ständiga krav på skatter från medborgarna således lagt grunden för en ny utsatthet. Brukspatrons välvilja tillhör visserligen historien, men i hans ställe har sms-låneföretagen blivit den nya livbojen för människor som inte får pengarna att räcka till. Denna utsatthet var givetvis inte avsikten med den högskattefinansierade välfärdsstaten, men har likväl blivit dess resultat.

När Alliansen tillträdde 2006 fanns det stora förhoppningar om att balansen mellan stat och medborgare nu skulle förändras. Starten var också lovande. Fyra steg av jobbskatteavdrag lät arbetande svenskar behålla en större del av sin inkomst vilket gav utrymme för både konsumtion och sparande.

På senare tid har viljan att sänka skatterna för vanliga medborgare emellertid falnat. Ett femte jobbskatteavdrag lades snabbt på hyllan när det visade sig att oppositionen var kritisk och istället beslutades om sänkt restaurangmoms, trots att opinionsundersökningar tydligt visade att det fanns ett starkt stöd för fortsatta skattesänkningar för löntagare.

Alliansens försiktighet är ur ett borgerligt perspektiv värd att beklaga. Bristen på sparade medel tär inte bara på människors trygghet och förmåga att hantera tillfälliga inkomstbortfall eller utgiftsökningar. Utan egna besparingar saknas dessutom det avgörande riskkapital som ofta gör att systerns, broderns eller bästa vännens affärsidé kan gå från ritbord till verklighet. Utan egna besparingar saknas den motståndskraft och de förutsättningar för kärlek och omtanke som definierar ett starkt och uthålligt civilsamhälle.

För att främja ett ökat eget sparande i Sverige räcker det således inte med skattesänkningar. Riktade åtgärder för att uppmuntra och underlätta för fler att skapa sig en ekonomisk buffert är avgörande för att rusta vårt land för framtiden. Arbetslinjen måste kompletteras med en sparandelinje.

För ganska precis ett år sedan var vi många som hoppades att den insikten äntligen hade nått finansdepartementet. Några dagar för jul lovade finansmarknadsminister Peter Norman (M) ”en julklapp till spararna”. Efter flera års diskussioner och utspel från bland andra den tidigare ministern Mats Odell (KD) fanns det goda skäl att tro på en rejäl sparreform.

Resulterade av tjänstemännens arbete blev dock inte mycket att hänga i julgranen. Det så kallade Investeringssparkontot, som träder ikraft vi årsskiftet, underlättar visserligen deklarationen av aktier och värdepapper, men sänker varken skatten på sparande eller gör det lättare för fler människor att påbörja ett eget sparande.

Men Investeringssparkontot är inte enbart en missad chans. Det är också resultatet av en oförmåga att läsa av opinionen. Nya siffror från Demoskop visar nämligen att 66 procent av svenskarna vill att regeringen skattemässigt ska gynna privat buffertsparande, det vill säga ett sparande som inte är uppbundet i aktier eller pensionsfonder.

Siffrorna borde inte överraska. Det tycks finnas en utbredd förståelse i Sverige för att verklig trygghet byggs av människor i vardagen, inte av administratörer och socialbyråkrater i kommun och stat.

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Saab, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Max en månad. Längre än så klarar sig varje fjärde svensk inte om löneutbetalningen i december uteblir. Det innebär en otrolig osäkerhet för många hushåll. Samtidigt visar nya siffror att hela 66 procent av svenskarna vill se en politik som skattemässigt gynnar privat buffertsparande.

I en ny undersökning som Demoskop har gjort på uppdrag av Timbro svarar 23 procent att de skulle klara som längst fyra veckor om de inte fick någon inkomst i slutet av december. I åldrarna 40-49 år, personer som befinner sig mitt i yrkeslivet och ofta har försörjningsansvar för barn och familj, skulle hela 28 procent klara sig max en månad utan att låna pengar.

Detta är givetvis häpnadsväckande siffror. Bilden av Sverige som ett mycket rikt och välmående land kommer onekligen på skam när man ser att mycket stora grupper helt saknar marginaler i den egna privatekonomin. Det är särskilt allvarligt att personer som har en familj att ta hand om inte har ett tillräckligt stort sparande för att klara tillfälliga inkomstbortfall.

För att lindra den utsatthet som bristen på ekonomiska marginaler innebär måste fler få möjlighet att bygga upp ett privat sparande. Det skulle vara en politik med mycket kraftigt stöd i den svenska befolkningen.

Hela 66 procent av de tillfrågade i undersökningen från Demoskop tycker nämligen att regeringen skattemässigt bör gynna privat buffertsparande, det vill säga underlätta ett kortsiktigt sparande som inte är uppbundet i aktier eller pensionsfonder.

Det är en mycket hög siffra. Men så förutsätter verklig trygghet också att man har marginaler och slipper ta dyra lån eller köpa på kredit för att klara vardagsekonomin. Detta förstår svensken i gemen. Frågan är om politikerna gör det.

Undersökningen genomfördes av Demoskop på uppdrag av tankesmedjan Timbro under perioden 25-30 november 2011. Totalt deltog 1 136 personer i undersökningen.

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

”För lätt och för billigt att låna till bostad.” Det är slutsatsen i Sveriges Televisions nyhet om att Sverige numera ligger i Europatoppen vad gäller hushållens belåningsgrad. Men att enbart minska belåningen räcker inte. För att stärka svenska hushåll måste buffertsparandet öka och en sparkultur värd namnet uppmuntras.

SVT gör i dag stor sak av SCB-statistik som visar att svensken på senare år har ökat sin skuldsättning rejält (flera andra medier har också plockat upp nyheten, däribland DN och DI). Enligt SVT har svenskarna sedan 2001 ökat bostadslånen med över 10 procent årligen, utom under finanskrisen 2008. Hushållen har lån på mer än en och en halv gång årsinkomsten.

Siffrorna överraskar knappast. Ni som följt utvecklingen de senaste åren vet att bolånerallyt, inte minst i Stockholm, sedan länge förlorat all förankring i verkligheten. Löntagarnas disponibla inkomster motsvarar inte de raskt stigande bopriserna, vilket ger åtminstone mig skäl att anta att föräldrargenerationen till framför allt 70- och 80-talisterna numera bär en stor börda genom väsentligt ökad belåning på sina bostäder. Det är knappast ett recept för ett motståndkraftigt och robust samhälle.

Men även om priser och belåningen skulle hejdas, till exempel genom att amorteringskrav införs lär det grundläggande problemet bestå. Sverige saknar i allt väsentligt stark och varaktig sparkultur.

Inte heller det överraskar emellertid. Hela 1900-talet i Sverige är i stora stycken berättelsen om hur medborgarna bit för bit överlämnar alltmer av sina inkomster till det allmänna att förvalta. Med löften om en bred och allomfattande välfärd som ska finnas tillhands när vi så behöver har utrymmet att för egen kraft bygga en ekonomisk trygghet i vardagen i princip försvunnit för de allra flesta svenskar.

Ni som regelbundet läser bloggen vet att siffrorna talar sitt tydliga språk. Stora grupper i Sverige saknar marginaler och har svårt att få pengarna att räcka månaden ut, det gäller inte bara låginkomsttagare utan även personer med inkomster uppemot 33 000 kronor per månad.

Några större besparingar sitter vi inte heller till mans på. Räkna bort värdet av bostaden och de allra flesta saknar en egen förmögenhet. (Läs mer på Folkkapitalisms fakta- och statistiksida)

Så även om prisrallyt skulle stanna upp och lånefesten avstanna är inte allt frid och fröjd. De underliggande problemen med små marginaler och lågt sparande lär bestå så länge svenskarna lever i tron att det är välfärdsstaten, inte den enskilde medborgaren, som ska vara rik och förmögen.

Bloggar via intressant.se om Belåning, Bostadslån, Bostadsrally, Medborgarnas marginaler, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Sverige är ett rikt land med goda finanser. Medborgarna är däremot långtifrån förmögna. Nästan 1 av 4 svenskar saknar egna besparingar. Det skapar ofrihet och tär på tryggheten i vardagen. Nu finns det en stark opinion i befolkningen som vill att regeringen aktivt ska uppmuntra ett ökat privat sparande. Det visar en ny undersökning som Demoskop gjort på uppdrag av Timbro.

Sverige är ett land med solida statsfinanser. De svenska hushållen har däremot betydligt sämre ekonomi. Många har små marginaler och saknar ett privat buffertsparande. Därmed riskerar de att drabbas särskilt hårt vid tillfälliga utgiftsökningar eller inkomstbortfall.

För dem som saknar egna besparingar blir vardagen lätt en kamp på marginalen. Utan en privat sparbuffert tvingas många ta dyra lån eller handla på avbetalning när tvättmaskinen går sönder eller en oväntad räkning dimper ner i brevlådan.

Nu visar dock ny statistik som Demoskop tagit fram på uppdrag av Timbro att det finns en stark opinion till stöd för att regeringen ska främja ett ökat privat sparande.

Detta är mycket lovande. Sparsamhet har som bekant i alla tider varit en dygd i Sverige. Reformer för att uppmuntra det privata sparandet borde därför ha goda möjligheter att bli framgångsrika och populära. Borgerligheten bör nu ta chansen och låta
arbetslinjen följas av en kraftfull sparandelinje.

Undersökningen i korthet:

• Hela 4 av 10 svarande vill i stor utsträckning att regeringen främjar enskilt sparande (bara 3 procent motsätter sig sådana reformer)
• ”Avdrag för privat sparande” är en reform med betydligt starkare stöd i opinionen (45 procent) än sänkt restaurangmoms (10 procent) eller ett femte jobbskatteavdrag (32 procent)
• Särskilt pensionärer, en grupp med erkänt dåliga ekonomiska marginaler, är positiva till ett avdrag för privat sparande (62 procent)
• Hela 8 av 10 uppger att de i varierande utsträckning skulle öka sitt sparande om de inte behövde betala skatt på eventuella vinster (kapital, aktier eller fondsparande.

Undersökningen genomfördes av Demoskop på uppdrag av tankesmedjan Timbro under perioden 29 september-3 oktober 2011. Totalt deltog 1 113 personer i undersökningen.

Bloggar via intressant.se om Egenmakt, Medborgarnas marginaler, Svenskarnas förmögenheter

Sommaren är för många familjer ett dyrt nöje. I genomsnitt spenderar vi 14 000 kronor på semestern. Men trots detta är det inte särskilt vanligt att spara till ledigheten. Statistik från Demoskop visar att bara 4 av 10 svenskar regelbundet lägger undan pengar till semesternöjet. Detta hänger naturligtvis inte ihop och för många väntar dyra avbetalningar i höst.

Många svenskar står utan den trygghet som egna besparingar ger. Värdet på huset eller lägenheten i all ära, men utan reda pengar i vardagen blir vardagen lätt en kamp på marginalen.

Bristen på egna besparingar blir tydligare än vanligt i samband med högtider och semestrar. Ställda inför krav och förväntningar på den perfekta ledigheten känner sig många lockade att leva på pengar som de egentligen inte har.

Det senaste i raden av företag som erbjuder blancolån är Ferratum. Deras korttidskredit ”Sommarslanten” marknadsförs just nu, bl a i Stockholms tunnelbana.

Budskapet ”Låna upp till 6000 kronor, betala efter sommaren” lär locka många som drömmer om den perfekta semestern, vare sig det är en sistaminuten-resa till solen eller möjlighet att förgylla ledigheten hemma i Sverige.

Men priset är högt. Ett lån på 6 000 kronor med löptid på 60 dagar har en effektiv ränta på smått otroliga 617 procent. 6 000 kronor i dag förvandlas till drygt 7 600 kronor om två månader.

Ferratum och andra företag som erbjuder kortidskrediter till skyhöga räntor är inte resultatet av illvilja. Anledningen till att Sommarslanten finns på den svenska marknaden är ett reellt behov av korta krediter. Detta kommer sig av att svensk politik under lång tid inte har värderat eget sparande särskilt högt. Svenska politiker, från höger till vänster, har i decennier föreställt sig att staten och det offentliga ska sörja för medborgarnas trygghet.

Det är alltför lätt att peka finger åt enskilda låntagare. Gör inte det. Se istället till de system som våra förtroendevalda byggt upp. Genom att invagga medborgarna i tron att den offentliga välfärden både kan och bör garantera den enskildes trygghet i vardagen har de flesta inte upplevt ett behov av att bygga upp egna sparbuffertar.

Bloggar via intressant.se om Medborgarnas marginaler, Svenskarnas förmögenheter

Trött på de långdragna och strömlinjeformade programmen i Sommar i P1? Då är du inte ensam. Men det finns gott om alternativ, till exempel den moderate riksdagsledamoten Göran Petterssons poddradioshow Din Ledamot. I det senaste programmet är ämnet Folkkapitalism.

I ett rykande färskt avsnitt av programmet Din Ledamot som spelas in på plats i riksdagshuset gästar jag studion för ett samtal om skattepolitik, svenskarnas bristande marginaler och behovet av en borgerlig sparandelinje som kan komplettera arbetslinjen. Folkkapitalism kort och gott.

Lyssna på programmet (25 minuter långt)

Bloggar via intressant.se om Medborgarnas marginaler, Skatter, Svenskarnas förmögenheter

Riskerar Sveriges ekonomi att råka ut för stora problem till följd av hög skuldsättning bland hushållen? Ja, det menar i alla fall Rikard Josefson, vd för Länsförsäkringar Bank, som i dag skriver på debattplats i Dagens Industri.

Sveriges statsfinanser är välskötta, det är få som har undgått detta. Amerikanska Washington Post rubricerade för några veckor sedan Sverige som ”the Rockstar of the recovery” och syftade på hur väl Sverige lyckats hantera de djupa globala konjunkturnedgången.

Men till skillnad från staten har många medborgare i Sverige det knapert i vardagen. Höga skatter och dåliga incitament att bygga upp egna besparingar gör att ungefär 1 av 5 svenskar står helt utan en ekonomisk buffert.

Rikard Josefson på Länsförsäkringar Bank har helt rätt när han pekar på detta som en svaghet i den svenska ekonomin. I kombination med rekordhög skuldsättning – hushållens skulder i förhållande till både disponibel inkomst och belåningsgrad är mycket hög – riskerar detta att leda till en skuldbubbla, anser Rikard Josefson.

Bloggar via intressant.se om Medborgarnas marginaler, Svenskarnas förmögenheter