Onsdagen den 27 mars är du välkommen till Timbro i Stockholm. Då presenterar jag min nya bok ”Balansakten – Medelklassen som lever ur hand i mun”. Det är en faktaspäckad reportagebok om svenskens brist på marginaler och sparande och vad det betyder för människors trygghet och förmåga att hantera livets utmaningar. Henrik von Sydow (M), ordförande i riksdagens skatteutskott, opponerar.

Anmäl dig på Timbros hemsida.

Varmt välkommen!

Bloggar via intressant.se om Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Skatter, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Folkkapitalism.nu har i flera års tid varit en blogg för snabba reaktioner och aktuella analyser. Flera personer har sedan starten 2007 bidragit med inlägg och undersökningar. Senast i raden att blogga var Philip Lerulf.

Men Folkkapitalism kommer inte att stänga ner. Istället ska sajten fungera som ett rikt arkiv för dem som söker argument och som en faktabank för de skribenter som vill sätta siffror på svenskens små marginaler.

Välkommen att botanisera!

Bloggar via intressant.se om Egenmakt, Medborgarnas marginaler, RIka, Saab, Skatter, Spara

I rapportserien ”Makteliten” tar LO sikte på inkomstskillnaderna mellan arbetare och verkställande diretörer. Föga förvånande anses skillnader per definition vara av ondo. Men istället för att kritisera den lilla grupp med mycket höga löner som har möjlighet att bygga upp förmögenheter som kan generera kapitalinkomster, borde LO stödja fortsatta skattesänkningar för vanliga arbetare och främja ett ökat eget sparande hos alla svenskar.

LO:s Wanja Lundby-Wedin, Jeanette Bergström och Torbjörn Hållö skriver i dag på DN Debatt om att skillnaderna mellan industriarbetare och verkställande direktörer i Sveriges största företag växer.

”I genomsnitt har en medlem av makteliten inkomster motsvarande 17 gånger vad en industriarbetare har i lön. Om vi enbart tittar på den ekonomiska makteliten, toppchefer inom näringslivet, så hade denna grupp en inkomst motsvarande 46 industriarbetarlöner”, skriver artikelförfattarna.

Läsaren förväntas tycka inkomstskillnader i sig är uttryck för en extrem orättvisa. Utan att ta hänsyn till de val i livet individerna bakom statistiken gjort ställer LO grupp mot grupp. Budskapet är minst sagt populistiskt.

Dessutom lämnar man läsaren svävande i ovisshet om vad man vill göra åt inkomstskillanderna.

Ska man på politisk väg införa lönetak i privata företag? Ska industriarbetare, en yrkesgrupp som inte har samma roll i samhället som tidigare, vara lönenormerande? Vill LO förhindra människor från att spara en del av sina inkomster för att därigenom på sikt bygga upp en liten förmögenhet?

LO:s debattartikel väcker onekligen fler frågor än den ger svar. Diskussionen är emellertid inte ny. Redan i somras debatterade jag vd-löner med Lasse Thörn från LO i TV4.

Se inslaget här.

Bloggar via intressant.se om Förmögenhet, , RIka, Spara

Två tredjedelar av januari har gått. Det är vid den här tiden flera stora betalningskrav dimper ner i brevlådan: hemförsäkringen, radio- och tv-avgiften och kreditkortsfakturan från december. Högen av räkningar växer kort och gott. Men fortfarande återstår en vecka innan lönen trillar in på kontot. Fattigveckan står för dörren och många svenskar vänder och vrider på slantarna för att få ekonomin att gå ihop.

Men hur illa januari än må vara är årets första månad egentligen inte unik. De som har svårt att få plus och minus att gå ihop nu har även under resten av året problem med att få pengarna att räcka till. Bristen på egna besparingar skapar otrygghet och gör det svårt att hantera plötsligt utgifter.

Som trogna läsare vet har jag under det senaste året samlat på mig gott om matnyttig statistik om svenskarnas svaga buffertsparande. Nu har jag sammanställt några av de viktigaste siffrorna i lättlästa diagram. Klicka på länken nedan för att ladda ner power point-presentationen ”Medborgare på marginalen”.

PP-presentationen ”Medborgare på marginalen”

Bloggar via intressant.se om Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, Mediadebatt, Privatisering och återföring, RIka, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje

Varför har svensken i gemen så små marginaler i vardagen? Varför står många av oss utan den trygghet som egna besparingar ger? I Epstein i P1 senare i dag lovar jag svar på de frågorna. Debatt mellan mig och Anne-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens Tankesmedja i Sveriges radio strax efter kl. 15.

Följ debatten här!

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Prövningens tid är här. Jul- och nyårshelgerna har grävt djupa håll i hushållskassan och högen av räkningar växer. Men årets första månader skiljer sig egentligen mycket litet från de övriga elva. För de flesta svenskar är vardagen en kamp på marginalen och många står utan den trygghet en sparbuffert ger.

Under det senaste året har jag genom Demoskop haft möjlighet att bygga upp en unik fakta- och statistikdatabas över svenskarnas sparande och syn på detsamma. Arbetet har öppnat upp ögonen för en bild av Sverige som många sällan uppmärksammar. Var och en av oss vet hur det är att inte få pengarna att räcka månaden ut, men när befolkningens vardag ska beskrivas är det sällan bristen på marginaler får plats. Det kan ha många orsaker, men en är sannolikt att bilden av medborgare på marginalen inte stämmer överens med vår uppfattning om Sverige. Vi lever ju i ett välfärdssamhälle. Eller?

Tja, det beror nog på hur man väljer att definiera välfärd. Under de senaste hundra åren har vi i Sverige byggt upp omfattande generella trygghetssystem. Sjukförsäkringen ska hjälpa när vi blir sjuka, arbetslöshetsförsäkringen när vi mister jobbet.

Men välfärdsbygget har haft ett högt pris. Lite förenklat kan man säga att staten har blivit rik, medan medborgarnas möjligheter att spara kringskurits.

Bristen på marginaler och egna besparingar märker vi alla av med jämna mellanrum. Det kan handla om att inte få pengarna att räcka till när något i hemmet måste bytas ut eller om kreditkortsfakturan blir högre än väntat.

Men, säger någon. Då får man väl skylla sig själv?

Det är inte ett synsätt jag delar. Min erfarenhet säger mig att alla vill ha ordning och reda på sin ekonomi. Detta borde också vara utgångspunkten för politiken.

Det har länge förvånat mig att svenska politiker, säkert med egna erfarenheter av denna brist på ekonomiska resurser, inte tagit sig för att aktivt främja ett ökat privat sparande. Annie Lööf (C) och Johnny Munkhammar (M) är två lysande undantag, men på det stora hela tycks det finnas ett grundmurat förtroende för att det är de breda trygghetssystemen, inte privat sparande, som ska finnas tillhands när inkomster uteblir eller utgifter sticker iväg.

Det är en naiv uppfattning. Siffror som Demoskop tog fram i november 2011 visar att så många som var fjärde svensk inte klarar sig längre än fyra veckor om lönen uteblir vid månadsskiftet. Fyra veckor.

När novemberlönerna uteblev på Saabfabriken i Trollhättan tvingades 150 anställda efter bra tre veckor gå till banken för att låna till mat och hyra. Tre veckor.

Hur lång tid dröjer det då innan a-kasseersättningen når bankkontot? Sex veckor för den inkomstrelaterade ersättningen, enligt Inspektionen för arbetslöshetskassorna, IAF. För grundbeloppet var den genomsnittliga mediantiden för samma period 9 veckor.

Under glappet är medborgare utan egna besparingar hänvisade till sms-lån eller vanliga bankkrediter. Då ökar risken för att människor ska dra på sig skulder.

Så hur vanligt är det då med knappa marginaler?

• 17 procent uppger att de under de senaste 12 månaderna har haft svårt att klara sina löpande utgifter för mat, hyra, räkningar etcetera.
• Hela 20 procent av svenskarna uppger att de inte har någon sparbuffert som de kan ta av för oförutsedda utgifter.

Detta är en verklighet som borde stämma till politisk eftertanke. En statligt organiserad välfärd kan aldrig förutse och trygga välfärdsmedborgaren i ett oändligt antal möjliga situationer, oavsett hur väl vi justerar reglagen i välfärdsmaskineriet. De statliga stötskydden kan skapa säkerhet, men bidrar i värsta fall endast till en falsk trygghet. För verklig trygghet behövs en individuell sparbuffert.

Januari är tuff månad för många. Det kommer många medier att rapportera om de närmaste veckorna. Men egentligen skiljer sig denna månad mycket lite från resten av året. Det är ingen tröst, men väl ett tecken gott som något att det är dags för politikerna att agera. Tiden är inne för en verklig sparreform som främjar ett ökat enskilt sparande.

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, , Medborgarnas marginaler, Mediadebatt, RIka, Saab, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Saabkonkursen var väntad. Nu är det viktigt att efterspelet handlar om rätt saker. Att ett hundratal anställda i fredags inte såg någon annan utväg än att gå till banken för att låna pengar till mat och hyra för att novemberlönen fryst inne i tre veckor pekar på den utbredda bristen på marginaler, sparande och trygghet i dagens Välfärdssverige.

I fredags morse rapporterade flera nyhetsmedier att 150 metallarbetare på Saabs bilfabrik i Trollhättan efter tre veckor utan lön hade gått till banken för att låna till räkningarna. Nyheten fick begränsad uppmärksamhet och andra händelser förpassade strax TT-telegrammet till historien.

Det vore dock djupt beklagligt om nyheten glömdes bort. Den säger nämligen något mycket viktigt om Sverige år 2011. När vuxna människor, inte sällan med hus, familj och försörjningsansvar, ser sig tvingade att gå till banken för att låna till mat och hyra är något grundläggande fel i välfärdsstaten Sverige.

Bilden av Sverige som ett rikt och välmående land har på senare tid gett upphov till hyllande rubriker världen över. Tidningen The Washington Post utsåg tidigare i år Sverige till ”the rockstar of the recovery”, en kommentar till hur väl vi hanterade finanskrisen och dess verkningar.

Häromveckan målades Sverigebilden i än klarare färger när tidningen Financial Timeskorade Anders Borg till Europas främsta finansminister. Lovorden är givetvis välförtjänta. Det räcker att blicka ut över kontinenten för att konstatera att Alliansen drivit en politik som hittills hjälpt Sverige att stå emot de kraftigaste svallvågorna.

Men det finns samtidigt en annan bild av Sverige, en mindre smickrande sådan ska tilläggas, som alltför sällan lyfts fram. För medan Sverige som land tuffar på ganska bra och regeringen kan peka på stabila statsfinanser, balanserar många enskilda svenskar på marginalen.  Cirka 20 procent uppger att de står utan en sparbuffert, visar upprepade studier. Helt nya siffror som Demoskop tagit fram åt Timbro ger bilden ytterligare svärta. Så många som var fjärde svensk klarar max fyra veckor om lönen i december uteblir.

Den otrygghet som bristen på marginaler i vardagen och ett svagt buffertsparande ger upphov till beror inte på händelser i närtid. Snarare utmärktes svenskt 1900-tal i mångt och mycket av en politisk strävan att koncentrera sparandet till staten. Välfärdsstaten tillkom trots allt inte ur tomma intet. I takt med att politikerna vann stöd för sin vision om en kraftigt expanderad stat med finmaskiga trygghetssystem, ökade skattetrycket. Samtidigt undergrävdes medborgarnas möjligheter att på egen hand säkra sin ekonomiska trygghet.

På ytan såg samhället länge ut att fungera ganska väl. Det långsiktiga pensionssparandet sköttes kollektivt och tycktes göra privat sparande överflödigt. I händelse av arbetslöshet skulle a-kassan sörja för att vardagen inte slogs i spillror. Den disponibla inkomsten blev för många detsamma som deras konsumtionsutrymme. Övertygade om politikernas löften om den omhändertagande staten fann många det fullkomligt rationellt att avstå ifrån ett privat sparande.

Denna syn på sparande lever kvar än i dag, trots att det moderna samhället ställer helt andra krav på oss. Utan egna besparingar tvingas många svenskar förlita sig till kortsiktiga krediter eller allehanda avbetalningslösningar när utgifterna blir högre än väntat eller inkomsten mindre än beräknat. När en av fyra inte klarar mer än fyra veckor utan lön gör arbetslöshetsförsäkringen liten nytta då det i genomsnitt dröjer sju veckor innan ersättningen betalas ut.

Paradoxalt nog har välfärdsstatens ständiga krav på skatter från medborgarna således lagt grunden för en ny utsatthet. Brukspatrons välvilja tillhör visserligen historien, men i hans ställe har sms-låneföretagen blivit den nya livbojen för människor som inte får pengarna att räcka till. Denna utsatthet var givetvis inte avsikten med den högskattefinansierade välfärdsstaten, men har likväl blivit dess resultat.

När Alliansen tillträdde 2006 fanns det stora förhoppningar om att balansen mellan stat och medborgare nu skulle förändras. Starten var också lovande. Fyra steg av jobbskatteavdrag lät arbetande svenskar behålla en större del av sin inkomst vilket gav utrymme för både konsumtion och sparande.

På senare tid har viljan att sänka skatterna för vanliga medborgare emellertid falnat. Ett femte jobbskatteavdrag lades snabbt på hyllan när det visade sig att oppositionen var kritisk och istället beslutades om sänkt restaurangmoms, trots att opinionsundersökningar tydligt visade att det fanns ett starkt stöd för fortsatta skattesänkningar för löntagare.

Alliansens försiktighet är ur ett borgerligt perspektiv värd att beklaga. Bristen på sparade medel tär inte bara på människors trygghet och förmåga att hantera tillfälliga inkomstbortfall eller utgiftsökningar. Utan egna besparingar saknas dessutom det avgörande riskkapital som ofta gör att systerns, broderns eller bästa vännens affärsidé kan gå från ritbord till verklighet. Utan egna besparingar saknas den motståndskraft och de förutsättningar för kärlek och omtanke som definierar ett starkt och uthålligt civilsamhälle.

För att främja ett ökat eget sparande i Sverige räcker det således inte med skattesänkningar. Riktade åtgärder för att uppmuntra och underlätta för fler att skapa sig en ekonomisk buffert är avgörande för att rusta vårt land för framtiden. Arbetslinjen måste kompletteras med en sparandelinje.

För ganska precis ett år sedan var vi många som hoppades att den insikten äntligen hade nått finansdepartementet. Några dagar för jul lovade finansmarknadsminister Peter Norman (M) ”en julklapp till spararna”. Efter flera års diskussioner och utspel från bland andra den tidigare ministern Mats Odell (KD) fanns det goda skäl att tro på en rejäl sparreform.

Resulterade av tjänstemännens arbete blev dock inte mycket att hänga i julgranen. Det så kallade Investeringssparkontot, som träder ikraft vi årsskiftet, underlättar visserligen deklarationen av aktier och värdepapper, men sänker varken skatten på sparande eller gör det lättare för fler människor att påbörja ett eget sparande.

Men Investeringssparkontot är inte enbart en missad chans. Det är också resultatet av en oförmåga att läsa av opinionen. Nya siffror från Demoskop visar nämligen att 66 procent av svenskarna vill att regeringen skattemässigt ska gynna privat buffertsparande, det vill säga ett sparande som inte är uppbundet i aktier eller pensionsfonder.

Siffrorna borde inte överraska. Det tycks finnas en utbredd förståelse i Sverige för att verklig trygghet byggs av människor i vardagen, inte av administratörer och socialbyråkrater i kommun och stat.

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Saab, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter

Max en månad. Längre än så klarar sig varje fjärde svensk inte om löneutbetalningen i december uteblir. Det innebär en otrolig osäkerhet för många hushåll. Samtidigt visar nya siffror att hela 66 procent av svenskarna vill se en politik som skattemässigt gynnar privat buffertsparande.

I en ny undersökning som Demoskop har gjort på uppdrag av Timbro svarar 23 procent att de skulle klara som längst fyra veckor om de inte fick någon inkomst i slutet av december. I åldrarna 40-49 år, personer som befinner sig mitt i yrkeslivet och ofta har försörjningsansvar för barn och familj, skulle hela 28 procent klara sig max en månad utan att låna pengar.

Detta är givetvis häpnadsväckande siffror. Bilden av Sverige som ett mycket rikt och välmående land kommer onekligen på skam när man ser att mycket stora grupper helt saknar marginaler i den egna privatekonomin. Det är särskilt allvarligt att personer som har en familj att ta hand om inte har ett tillräckligt stort sparande för att klara tillfälliga inkomstbortfall.

För att lindra den utsatthet som bristen på ekonomiska marginaler innebär måste fler få möjlighet att bygga upp ett privat sparande. Det skulle vara en politik med mycket kraftigt stöd i den svenska befolkningen.

Hela 66 procent av de tillfrågade i undersökningen från Demoskop tycker nämligen att regeringen skattemässigt bör gynna privat buffertsparande, det vill säga underlätta ett kortsiktigt sparande som inte är uppbundet i aktier eller pensionsfonder.

Det är en mycket hög siffra. Men så förutsätter verklig trygghet också att man har marginaler och slipper ta dyra lån eller köpa på kredit för att klara vardagsekonomin. Detta förstår svensken i gemen. Frågan är om politikerna gör det.

Undersökningen genomfördes av Demoskop på uppdrag av tankesmedjan Timbro under perioden 25-30 november 2011. Totalt deltog 1 136 personer i undersökningen.

Bloggar via intressant.se om Belåning, Egenmakt, Fattigdom, Förmögenhet, Medborgarnas marginaler, RIka, Skatter, Skuldfälla, Spara, Sparandelinje, Svenskarnas förmögenheter