Jobbskatteavdraget
Dick Erixon har på sin blogg tagit upp jobbskatteavdraget – detta närmast mytiska avdrag som få verkar vara medvetna om att de själva får. Kanske för att det inte finns någon rad på lönebeskedet där det står jobbskatteavdrag… Det är lite synd att det inte gör det, för avdraget innebär en rätt hyfsad skattesänkning för alla löntagare.
Procentuellt betyder jobbskatteavdraget mest för låginkomsttagare, även om de i kronor räknat får något mindre än en genomsnittlig inkomsttagare. Detta tycks reta gallfeber på en del socialdemokrater som lärt sig att det är kronorna och inte procenten man lever på. Detta gäller dock bara vid skattesänkningar. Vid skattehöjningar innebär rättvisa för samma socialdemokrater, att det är procenten och inte kronorna som ska vara lika. Och helst ska höginkomsttagarnas skatter öka med fler procent än låginkomsttagarnas…
Det vore intressant om en skattedebatt någon gång kunde drivas utifrån perspektivet att en inkomst tillhör den som förtjänat den, och att skatt är ett bidrag till ett gemensamt intresse. Då skulle en enhetlig per-capita-skatt bli utgångspunkt för en rättvis beskattning. Orimligt tycker säkert många. Men är det egentligen orimligare än att alltid ta den rådande skattestrukturen som utgångspunkt för alla diskussioner om vad som är rättvisa skattesänkningar?
Progressiviteten i skatteskalan skärps faktiskt av den skattesänkning som jobbskatteavdraget innebär. En del hade kanske hoppats att en borgerlig regering skulle minska progressiviteten i skatterna. Många borgerliga politiker har ju trots allt talat sig varma för att utbildning och arbetssamhet ska löna sig. Men då skulle jobbskatteavdraget behövt vara procentuellt större för höginkomsttagarna. Så blev det nu inte. I stället lättades skattetrycket relativt sett mer på låginkomsttagarna. Om det är rättvist kan man ju ha olika uppfattningar om. Men nog är det lite speciellt att hävda att det är orättvist eftersom låginkomsttatagarna inte gynnades ännu mer.
Rösta på artikeln:
(inte betygsatt)
Loading ...1 kommentar
En kommentar till “Jobbskatteavdraget”
-
M säger:
14 januari 2009 kl 14:36så fint skrivet. fick en tår i øgat.
