Med det avslutar Per Gudmundson ett ledarstick i SvD, som tar sin utgångspunkt i uppgifterna om att Försäkringskassan inte hinner betala ut bostadstillägg i tid. Det är bara att instämma.

En genomsnittlig svensk får under sin livstid tillbaka ungefär 80 procent av sina skatter som subventioner eller transfereringar. Det är alltså bara 20 procent av skatterna som omfördelar mellan individer, resten omfördelar över tiden för samma individer. Uppenbarligen litar inte våra politiker på vår egen förmåga att spara i goda tider för att ha i säme tider. De borde fundera mer på det offentligas förmåga att leverera när det verkligen behövs.

När det offentliga - som i Sverige –  omsluter betydligt mer än hälften av ekonomin, kan det inte längre bli den trygga motvikten till svängningar i marknadsekonomin. I stället svänger den offentliga ekonomin med, och pressas å ena sidan av ständigt nya politiska utgiftsdrivande sk reformer och å andra sidan av ständiga sparkrav för att dämpa utgiftsökningarna. Resulatet blir att alltför mycket görs allt för dåligt. Och visst är det märkligt att det inte finns kapacitet att ge dem som har allra lägst inkomster de bidrag de till stor del själva betalat skatt till, men att det aldrig hänt att det saknats kapacitet att dra in skatt från dem…