Alliansen vann två val på raken med en politik som knöt an till starka värderingar i befolkningen om vikten av att arbeta, göra rätt för sig och inte ligga andra till last. Detta är en erfarenhet som svensk borgerlighet bör dra lärdom av när nya reformer ska utmejslas. Genom att återknyta till dygden av sparsamhet skulle en politik för ökat enskilt sparande kunna få fäste samtidigt och i förlängningen ett samhälle där medborgarna ges möjlighet att axla ett större ansvar över sina liv växa fram.

Sverige är ett rikt land med stabila statsfinanser. Så lyder berättelsen om dagens Sverige. Men det finns en baksida av myntet. Samtidigt som Anders Borg och finansdepartementet har goda marginaler saknar många medborgare samma trygghet. Stora grupper vrider och vänder på slantarna för att få vardagen att gå ihop. Upprepade undersökningar tyder på att så många som 1 av 4 svenskar står helt utan en ekonomisk buffert.

I brist på egna sparmedel blir vardagen en kamp på marginalen och många tvingas förlita sig på dyra kortkrediter och avbetalningslösningar. Men också samhället i stort riskerar att ta skada när våra duktiga innovatörer får svårt att hitta finansiering till sina affärsidéer eftersom vänner och familj saknar tillräckliga ekonomiska resurser för att ge en hjälpande hand.

Flera ledande borgerliga partier har på sistone fått upp ögonen för den knapphet som präglar många svenskars vardag. Till exempel har Annie Lööf, Centerpartiets nyvalda partiledare, föreslagit ett grundavdrag för kapitalinkomster på 5 000 kronor per år. Och under den gångna helgen gav Moderaternas medlemmar partistyrelsen i uppdrag att utreda hur man på bästa sätt ska kunna främja ett ökat buffertsparande bland befolkningen.

Mycket tyder på att Lööf och Moderaterna är på rätt spår. Enligt en ny undersökning som Demoskop gjort på uppdrag av Timbro säger hela 4 av 10 att de vill att regeringen främjar enskilt sparande. Få är aktivt emot. Ett avdrag för enskilt sparande har dessutom betydligt större stöd än både ett femte jobbskatteavdrag och sänkt restaurangmoms, visar samma undersökning.

Sparsamhet är vid sidan av flit och företagsamhet exempel på en dygd med god förankring i Sverige. Detta bör Alliansen ta fasta på när nya reformer nu ska utarbetas. Arbetslinjen vann två val åt Alliansen eftersom politikens grundidé knöt an till djupt rotade värderingar hos befolkningen. Frågan nu är vilket borgerligt parti som blir först med en kraftfull och konsekvent sparandelinje.

En text på samma ämne publicerades häromdagen i Sydsvenskan.

Sverige är ett rikt land med goda finanser. Medborgarna är däremot långtifrån förmögna. Nästan 1 av 4 svenskar saknar egna besparingar. Det skapar ofrihet och tär på tryggheten i vardagen. Nu finns det en stark opinion i befolkningen som vill att regeringen aktivt ska uppmuntra ett ökat privat sparande. Det visar en ny undersökning som Demoskop gjort på uppdrag av Timbro.

Sverige är ett land med solida statsfinanser. De svenska hushållen har däremot betydligt sämre ekonomi. Många har små marginaler och saknar ett privat buffertsparande. Därmed riskerar de att drabbas särskilt hårt vid tillfälliga utgiftsökningar eller inkomstbortfall.

För dem som saknar egna besparingar blir vardagen lätt en kamp på marginalen. Utan en privat sparbuffert tvingas många ta dyra lån eller handla på avbetalning när tvättmaskinen går sönder eller en oväntad räkning dimper ner i brevlådan.

Nu visar dock ny statistik som Demoskop tagit fram på uppdrag av Timbro att det finns en stark opinion till stöd för att regeringen ska främja ett ökat privat sparande.

Detta är mycket lovande. Sparsamhet har som bekant i alla tider varit en dygd i Sverige. Reformer för att uppmuntra det privata sparandet borde därför ha goda möjligheter att bli framgångsrika och populära. Borgerligheten bör nu ta chansen och låta
arbetslinjen följas av en kraftfull sparandelinje.

Undersökningen i korthet:

• Hela 4 av 10 svarande vill i stor utsträckning att regeringen främjar enskilt sparande (bara 3 procent motsätter sig sådana reformer)
• ”Avdrag för privat sparande” är en reform med betydligt starkare stöd i opinionen (45 procent) än sänkt restaurangmoms (10 procent) eller ett femte jobbskatteavdrag (32 procent)
• Särskilt pensionärer, en grupp med erkänt dåliga ekonomiska marginaler, är positiva till ett avdrag för privat sparande (62 procent)
• Hela 8 av 10 uppger att de i varierande utsträckning skulle öka sitt sparande om de inte behövde betala skatt på eventuella vinster (kapital, aktier eller fondsparande.

Undersökningen genomfördes av Demoskop på uppdrag av tankesmedjan Timbro under perioden 29 september-3 oktober 2011. Totalt deltog 1 113 personer i undersökningen.

Bloggar via intressant.se om Egenmakt, Medborgarnas marginaler, Svenskarnas förmögenheter

Moderaterna tog på fredagseftermiddagen ett viktigt steg mot en tydlig sparandelinje. Johnny Munkhammar och Henrik von Sydow fick partistämmans stöd och partistyrelsen ska nu utarbeta ett reformförslag som gynnar låg- och medelinkomsttagares möjligheter till ökat sparande. Rätt utformad kan sparandelinjen bli för 2014 vad arbetslinjen var 2006 och 2010.

Egentligen borde det inte komma som någon överraskning att partistämman valde att rösta ja till motionen om främjat sparande. Betydelsen av enskilt sparande och ägande har länge lyfts fram av svensk borgerlighet. För att medborgarna ska vara fria, oberoende och uppleva trygghet i vardagen behöver de egna ekonomiska resurser. Insikten om detta har i alla tider skilt borgare från socialister.

Nu ser det dock ut som om att Moderaterna är beredda att ge frågan ny luft under vingarna.

Det faktum att partistyrelsen, som från början yrkade avslag, inte valde att ta strid mot utskottet, som under partistämman valde att stödja Munkhammars och von Sydows gemensamma motion, är ett tecken gott som något på att det finns en beredskap för konkreta reformer. Förhoppningsvis kan vi nu se fram emot ett reformförslag innan mandatperioden är slut.

Sveriges politiska landskap håller sakta men säkert på att förändras. I frågor om sparande sker det delvis under radarn. Centerpartiet lär under Annie Lööfs ledning prata mer om behovet av ett enskilt sparande. Även Kristdemokraterna har förutsättningar att med trovärdighet förespråka ett ökat buffertsparande som ett exempel på ”politikens gränser.” Mats Odell, som redan under förra mandatperioden efterlyste sparreformer för att främja svensk tillväxt, skulle sannolikt föra en sådan politik.

Nu väntar en intressant period när konkreta förslag ska formas. Oavsett vilket parti som i slutändan blir först med att lansera en konkret sparandelinje är det ökade intresset för sparandefrågor mycket välkommet.

Vem vet, kanske kan sparandelinjen få samma avgörande betydelse i valet 2014 som arbetslinjen fick 2006 ovh 2010.

Bloggar via intressant.se om Egenmakt,

Insikten om att eget sparande är en viktig komponent i ett fungerande och robust samhälle sprider sig sakta men säkert. Inför Moderaternas partiråd i Örebro 20-23 oktober föreslås två intressanta och konkreta reformer för att främja ett ökat buffertsparande. Inriktningen är mycket klok i ett Sverige där så många som 1 av 4 svenskar helt saknar egna besparingar.

Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar, som båda sitter i riksdagens skatteutskott för Moderaterna, har tillsammans skrivit en motion inför partiets årsmöte som inleds nu på torsdag den 20 oktober. Under rubriken ”Ökat sparande för hållbar tillväxt” efterlyser de en politik som bättre kan bidra till förmögenhetsbildning och sparande.

Idéerna om enskilt sparande och ägande är på intet sätt nya inom borgerligheten. Tvärtom. Insikten om att människor för att vara fria, oberoende och trygga behöver egna ekonomiska resurser har i alla tider varit en markör som särskiljt borgare från socialister.

Också Moderaterna har historiskt lyft fram det enskilda sparandet som en viktig målsättning i strävan att göra Sverige till ett bättre och mer motståndskraftigt samhälle. Den som bläddrar i Moderaternas valmanifest sedan början av 1970-talet finner snabbt att betoningen av eget sparande och enskilt ägande har en lång historisk förankring.

Ett axplock av de skrivningar som är värda att minnas:

”En skattepolitik så utformad att det lönar sig att arbeta och spara. Stöd åt enskilt sparande och spridning av ägandet bland medborgarna. Ökad delaktighet i landets samlade förmögenhetstillväxt och tillgångar för den enskilde.” (Moderaternas valmanifest 1970)

”Spara för framtiden! Moderaterna är spararnas parti. Vi måste mer för framtiden. Det måste löna sig bättre för individer och familjer att spara.” (Moderaternas valmanifest 1991)

Så sent som 2002 var kopplingen mellan sparande och trygghet tydlig i Moderaternas valmanifest.

”Alla som arbetar heltid ska få kvar så mycket efter skatt att man kan leva på sin lön och spara för framtiden.”

Nu är det åter dags att lyfta frågorna. Visserligen har Moderaterna på senare år varit ledande i arbetet med att driva på för reformer i syfte att stärka medborgarnas oberoende och minska skattebördan. Förmögenhets-, arvs- och gåvoskatten har avskaffats och fastighetsskatten har kraftigt reformerats. Investeringssparkontot är också det ett försök att förenkla sparandet, även om resultatet knappast motsvarar de med rätta högt ställda förväntningar som tidigt fanns.

Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar gör därför nu helt rätt när de understryker behovet av konkreta och riktade reformer för att främja ett enskilt sparande. I sin gemensamma motion skissar de på två olika sparreformer:

• Ett egenmaktskonto med avdragsrätt för sparande
  Med detta förslaget är tanken att alla medborgare skulle få en skattelättnad på 30 procent på besparingar upp till 50 000 kronor. Användandet av dessa besparingar bör, enligt motionärerna, regleras av andra villkor än ett vanligt konto, till exempel med en viss inlåsningstid.
• Jobbskatteavdrag för kapitalinkomster
  Det andra förslaget är ett så kallat ”jobbskatteavdrag för kapitalinkomster”, utformat som ett grundavdrag. Medborgare med mindre besparingar skulle enligt denna modell betala en lägre skatt vilket skulle uppmana fler att börja spara, enligt motionärerna. En breddad möjlighet till kapitalinkomster skulle dessutom medföra att den enskilde spararen kan sprida riskerna och också ge fler en chans att tjäna pengar på de kapitalflöden och möjligheter som den ekonomiska globaliseringen innebär.

Moderaternas partistyrelse har föreslagit att motionen avslås. Det vore olyckligt. Trots att Sverige är ett rikt land är många av landets medborgare långtifrån välbärgade. Det får konsekvenser, både för den enskilde individen och för samhällsutvecklingen i stort. Upprepade undersökningar tyder på att marginalerna är mycket små och att stora grupper helt saknar egna besparingar.

För att förändra detta är det nu hög tid för riktade insatser. Efter arbetslinjen är det nu dags för en sparandelinje.

Bloggar via intressant.se om Egenmakt,