Människor behöver egna resurser för att hantera livets utmaningar. I borgerliga kretsar är detta en självklarhet. Trots det lär investeringssparkontot, Alliansens stora sparreform, betyda mycket lite för att främja ökat sparande bland vanliga medborgare. I en debattartikel i Dagens Industri i dag skriver jag och Daniel Somos om varför förslaget är en missad chans att föra Sverige i borgerlig riktning.

Investeringssparkontot har lanserats som den borgerliga regeringens stora sparreform. Redan under den förra mandatperioden fick vi veta att man skissade på förslag som skulle främja sparande. I en debattartikel i Dagens Nyheter i februari 2010 förklarade finansmarknadsminister Mats Odell (KD) att Sverige behöver en politik som underlättar sparande för att få fart på tillväxten .

När Peter Norman (M), med lång erfarenhet från finansbranschen, tog över statsrådsportföljen efter valet 2010 skruvades förväntningarna upp ytterligare. Men kanske just på grund av hans goda kvalifikationer blev besvikelsen desto större när detaljerna om den emotsedda sparreformen blev kända. Det som Peter Norman valde att beskriva som ”en julklapp till en bred skara sparare” vid en presskonferens i december 2010 var nämligen allt annat än en gåva.

Förslaget fick också omgående hård kritik från en rad olika håll, däribland Avanza, Nordnet, Aktiespararna, Fondbolagens förening och Skatteverket.

Den senaste tiden har det spekulerats i att tjänstemännen på Finansdepartementet skissar på justeringar för att bemöta kritiken. Många hoppades på genomgående förändringar av det liggande lagförslaget. Så i lördags damp det ner ett pressmeddelande i mejlboxen från regeringen. Kort berättade man att vissa mindre justeringar av investeringssparkontot skulle göras innan reformen presenteras i samband med höstbudgeten den 20 september.

Ändringsförslagen är emellertid av de försiktiga slaget. Kraftfulla förslag som skulle uppmuntra vanliga medborgare att öka sitt buffertsparande, något av ett svek givet Alliansens förankring i en borgerliga idétradition. Istället för att ta krafttag mot det svaga svenska buffertsparandet är justeringarna av marginell betydelse.

• Den schablonmässiga vinsten på investeringssparkontot blir nu i nivå med det som tidigare gällt för kapitalförsäkringar.
• Dessutom kommer den från början föreslagna skattehöjningen av den schablonmässiga vinsten att utebli.

Steg i rätt riktning, visst, men knappast något som väsentligt gynnar en sund och stabil sparandekultur i Sverige. I en debattartikel i Dagens Industri i dag ger jag och Daniel Somos därför vår syn på investeringssparkontot.

Läs, begrund och kom gärna med synpunkter här på bloggen.

Bloggar via intressant.se om Egenmakt