Det finns en utbredd missuppfattning bland vanliga medborgare om hur hög skattenivån är i Sverige. Trots att nästan 60 procent av det en vanlig löntagare inbringar och kostar varje månad går i skatt, tycks många leva i tron att skattetrycket ligger på beskedliga 30 procent. Nu krävs ökad transparens för en konstruktiv diskussion om skatter, deras användning och påverkan på ekonomin.

I flera inlägg den senaste veckan har jag berört frågan om skatter och deras synlighet. Ofta är skattekunskapen ganska dålig. I olika kanaler och sammanhang förmedlas bilden av att svensken är ”rimligt” beskattad med ett skattetryck på runt 30 procent.

Denna bild av Sverige stämmer inte. Tyvärr får jag tillägga.

En person som har en synlig årslön på 250 000 kronor (knappt 21 000 kronor i månaden) innebär en totalkostnad för arbetsgivaren på nästan 330 000 kronor. Löneskatterna uppgår alltså till nästan 80 000 kronor. Från de 250 000 kronor som går till löntagaren ska sedan kommunalskatt på ungefär 30 procent dras. Från nettolönen ska därefter räknas den skatt som läggs på vår konsumtion, momsen, som varierar beroende på konsumtion/tjänster/varor. Skattebetalarnas förening har räknat ut att vår exempelperson i snitt har en årlig skattekvot på närmare 60 procent.

För att öka kunskapen om skattesystemet krävs nya tag, inte minst från politiker och myndigheter. En del initiativ har gjorts. Bland annat tillhandahåller som nämnt Skattebetalarnas förening en gedigen genomgång av skattesystemets konsekvenser för vanliga löntagare. Också Ekonomifakta erbjuder ett enkelt instrument för att beräkna hur skattetrycket förändras beroende på inkomst och bostadsort.

Men i USA har frågan bevisligen nått gehör högre upp än så.

På sajten ”Your federal taxpayer receipt”, ett nytt intiativ från Obamaadministrationen, åskådliggörs hur det federala skattesystemet påverkar de enskilda skattebetalarna. Besökarna kan lätt föra in sina inkomstuppgifter och på några sekunder skaffa sig en god överblick av hur deras pengar används. Sajten är relativt lättnavigerad och borde vara en självklar inspirationskälla för vår nuvarande borgerliga regering.

Fördelen med transparensinitiativ av olika slag är nämligen att de är mycket svåra att rulla tillbaka. En borgerlig regering som fattar beslut som på olika sätt syftar till att öka öppenheten kring skattesystemet lär inte behöva vara orolig för att en regering av annan färg vågar dra tillbaka reformen i ett senare skede.

Så vad är då fördelarna med ökad transparens?

Flera skäl framstår som närmast självklara: ökad öppenhet och förhoppningsvis en mer initierad samhällsdebatt. Men minst lika viktigt vore att ge vanliga väljare möjlighet att syna politikernas ofta vaga och tomma retorik och kräva svar som går bortom de vanliga slagorden. Ökad kunskap skulle i förlängningen stärka människors egenmakt på bekostnad av staten.

Det är sannolikt just av detta sistnämnda skäl som en svensk transparensreform fortfarande dröjer.

Bloggar via intressant.se om Skatter

Sverige har bland världens högsta skatter. Trots detta är det många medborgare som tyvärr har bristande kunskaper om skatterna och dess effekter. Det vill nu Dagens Industris ledarskribent Eva-Lena Ahlqvist ändra på. I sin nya bok Klarspråk om skatter efterlyser hon klarspråk från politikerna. ”Det är en demokratisk rättighet att veta mer om skatter”, säger författaren i en intervju med Eric Fichtelius.

Skatten är ofta hushållens största enskilda utgift. För en sjuksköterska med en månadslön på runt 25 000 kronor går närmare 60 procent i olika skatter (inklusive avgift på arbete, löneskatter samt direkta och indirekta skatter). Men trots detta tycks kunskapen om skatternas betydelse för tillväxt och jobbskapande och hur pengarna används mycket begränsad.

Eva-Lena Ahlqvist, chef för ledarredaktionen på Dagens Industri, tycker att politikerna bidrar till det dåliga kunskapsläget genom att inte tala klarspråk. Inte minst undviker de medvetet varandras argument i debatten, menar hon, och nämner riksdagvalet 2010 som ett exempel.

”Thomas Östros pratade om pensionärsskatt, Anders Borg om något annat. Och aldrig bemötte de varandras argument”, säger hon.

Givetvis har jag beställt hem boken. Jag lär återkomma med en recension inom kort. Men till dess rekommenderar jag Eric Fichtelius studiosamtal med författaren.

Trevlig helg!

Bloggar via intressant.se om Skatter

Det är inte bara i Sverige som medborgarna har svårt att få plus och minus att gå ihop. Nya siffror från USA pekar på att en betydande del av amerikanerna saknar ett eget buffertsparande.

På senare tid har vi fått flera signaler om att svensken i gemen har tunna marginaler. Frånsett en allmänt pessimistisk syn på konjunkturutvecklingen visar också de till synes ändlösa turerna kring Saab i Trollhättan att många svenskar med anställning, familj, vill och hund står utan den trygghet egna besparingar ger.

Enligt statistik från SCB som presenterades den 15 juni 2011 kan mer¨än en femtedel yngre än 45 år inte klara av en oväntad utgift på 8 000 kronor utan att behöva låna eller be om hjälp. Bland de ensamstående med barn har mer än 18 procent någon gång under de senaste 12 månaderna kommit efter med
betalning av utgifter för bostaden.

Det är allvarligt. Välordnade statsfinanser är givetvis en förutsättning för en stabil utveckling, men om medborgarnas privatekonomi sviker och den egna hushållskassan gapar tom när inkomsterna blir lägre än väntat eller utgifterna sticker iväg tär det på tryggheten.

Men Sverige är inte unikt. Också på andra sidan Atlanten har stora grupper svårt att få ekonomin att gå ihop, en situation som sannolikt har påverkats negativt av de statsfinansiella problem som nu upptar politikernas och Wall Streethandlarnas tid.

Enligt en undersökning från National Foundation for Credit Counseling kan bara 36 procent av amerikanerna på egen hand hantera en oväntad utgift på 1 000 dollar (motsvarande drygt 6 300 svenska kronor). Övriga 64 procent skulle tvingas låna av familj och vänner, avstå från att betala andra utgifter eller pantsätta olika ägodelar.

Siffrorna lär överraska en del. Det verkar ju som att gemene amerikan har ett lägre buffertsparande än svensken.

Länderjämförelser är emellertid alltid vanskliga och jag tror att man ska vara försiktig med att dra alltför stora växlar på enskilda undersökningar. Redovisningen av undersökningens resultat saknar dessutom motsvarighet i Sverige. De studier som hittills undersökt svenskarnas marginaler och buffertsparande har inte i någon större utsträckning fäst vikt vid hur de svarande kan få fram pengarna.

Nämnda SCB-statistik till exempel bygger på svaren på frågan ”Skulle du/ditt hushåll inom en månad klara av att betala en
oväntad utgift på 8 000 kronor utan att låna eller be om hjälp?” Ett ”ja” på den frågan kan mycket väl inkludera pantsättning och uppskjutandet av andra räkningar.

Bloggar via intressant.se om Internationellt