Svenska Dagbladet rapporterar i dag om en ny studie från Swedbank som visar att svenskens marginaler krymper. Men problemet handlar inte bara om bristen på marginaler i vardagen utan om att många hushåll saknar egna sparbuffertar.

Enligt Swedbank är det inte bara höjda räntor på bolån som tär på hushållens ekonomi i år. Också kostnader för el, telefoni, mat, kläder och dagstidningar stiger. Bristande marginaler gör många svenskar känsliga för plötsliga händelser i vardagen. Går tvättmaskinen sönder eller blir elräkningen oväntat hög saknar väldigt många de pengar som behövs för att klara utgiften och överbrygga glappet i väntan på nästa lön. Lösningen för många är korttidskrediter och sms-lån till skyhöga räntor.

I Sverige har vi traditionellt fäst vår tillit till staten att sörja för vår trygghet. Men för vanliga löntagarhushåll gör de generella välfärdssystemen mycket liten nytta när ekonomin tryter Barn- och bostadsbidrag i all ära. Utan egna sparade pengar står många svenskar svarslösa inför livets ofrånkomliga plötsligheter.

För att komma till poängen.

Fler behöver få möjlighet att bygga upp ett kortsiktigt buffertsparande. Privat sparande behöver inte stå i motsats till generella välfärdssystem. Om fler medborgare får en slant på banken kan trycket på de offentliga tjänsterna lätta till glädje för både skattebetalare och de som är i störst behov av samhällets hjälp.

På fredagen drog Johnny Munkhammar och Henrik von Sydow (M) lans för regeringens skattesänkningar. Tillsammans med övriga Moderata ledamöter i riksdagens skatteutskott beskrev man i en gemensam artikel i Dagens Industri fördelarna med alliansregeringens stegvisa jobbskatteavdrag den senaste mandatperioden. Resultatet av dessa är värda att påminna om, inte minst eftersom många låg- och medelinkomsttagare därmed fått bättre möjligheter att spara en slant varje månad.

Jobbskatteavdraget, som genomförts i flera steg under föregående mandatperiod, har gett svensken mer pengar kvar i plånboken i slutet av månaden. Munkhammar mfl. konstaterar att för en sjuksköterska eller metallarbetare motsvarar skattesänkningarna en trettonde månadslön varje år.

Men förutom att jobbskatteavdraget syftar till att öka drivkrafterna att arbeta, innebär sänkt skatt också förbättrade möjligheter för fler att på egen hand bygga sig en sparbuffert. Givet att medborgarna tar chansen att lägga undan en slant varje månad är förutsättningarna för ett väsentligt ökad privat buffertsparande bättre nu än på flera decennier.

Alla uppskattar dock inte att vanliga löntagare får möjlighet att bli mindre beroende av staten. Författaren och vänsterdebattören Susanna Alakoski skriver i Aftonbladet att Timbro inte förstått att alla inte kan bygga upp en sparbuffert.

”Sorry Timbro, reality. Spar­buffertar, alla kan inte. För låg beskattning hindrar oss effektivt från att bygga upp ett värdigt samhälle också.”

Alakoski gör ett klassikt tankefel. I hennes värld tycks skattehöjningar inte påverka medborgarnas privatekonomi. Endast genom att blunda för att en krona mer i skatt också innebär en krona mindre för den enskilde att på egen hand bygga sig en trygghet, kan man som Alakoski argumentera för att höga skatter är själva definitionen av värdighet.

Det är inte intellektuellt hederligt.