”Ska vi verkligen få igång tillväxt och välstånd i Sverige måste fler spara mer.” Det menar Per Dahl, chefredaktör på Emilstankar.se. Därmed går han på tvärs emot många nationalekonomer som efterlyser mindre sparande och ökad konsumtion för Sveriges bästa.

Per Dahl konstaterar i artikeln ”Över 180 000 miljoner. Hurra! Eller….?” att svensk förmögenhetsstatistik ska tas med en nypa salt. För trots att den visar att det finns nästan 200 000 miljonärer i Sydostsverige är verkligheten en annan. Per Dahl pekar på att att antalet villor i samma landsända med taxeringsvärde på knappt en miljon är 145 000. Till det kommer värdet av lantbruksfastigheterna.

Men även om man rensar statistiken från dessa finns det ju enligt SCB ändå 50 000 personer i Sydostsverige med en miljon eller mer på banken. Det är väl fantastiskt?

Nja, riktigt så enkelt är det inte.

I dessa s k ”förmögenheter” ingår bl a det enskilda pensionssparandet. Det är en stor post och dessutom pengar som gör mycket liten nytta när vardagsekonomin krisar. Per Dahl menar att bristen på reda pengar dessutom gör att viljan (och förmågan) att investera egna pengar i goda affärsidéer är begränsad, till nackdel för innovationer och nya företags möjligheter att hitta riskkapital.  

Per Dahl efterlyser nya perspektiv på hur pengarna fördelas mellan offentligt och privat. För att förbättra svenskarnas marginaler i vardagen och säkerställa att fler har pengar tillgängliga när en god affärsidé dyker upp vill han ge medborgarna mer makt över sin intjänade kronor. Han lyfter också resursfördelningen till ett högre plan och tvingar oss att se frågan i ett bredare samhälleligt perspektiv. 

”Vi lever i ett land där många tjänar bra, men där reserverna är få och därmed också tryggheten. Vi är också uppfostrade att lita till det offentliga (…) Naturligtvis påverkar det beroendet våra normer, vårt beteende och våra förväntningar. Frågan är bara – lär det oss att ta ansvar och leva som fria individer i ett fritt samhälle?”