Ta den flitigt rapporterade förmögenhetsstatistiken med en nypa salt. De flesta svenskar har begränsade marginaler i vardagsekonomin och många lever från löneutbetalning till löneutbetalning.

Ett nytt år står för dörren och många filar i dag som bäst på sina nyårslöften. Att besluta sig för att bygga upp en reserv för plötsliga och oväntade utgifter är ett löfte man sällan ångrar.

Nyhetsmedierna har de senaste dagarna rapporterat att svenskarna är duktiga fondsparare. Vi är till och med världens mest fondsparande folk, enligt en undersökning från Fondbolagens Förening (DI, E24). Knappt 83 procent sparar i fonder, upp från 77 procent 2006 (DN).

Men fondsparandet ger inte nödvändigtvis marginaler i vardagen. Fondpengarna är avsedda för en avlägsen fratmtid och ett långsiktigt sparande utesluter inte att svångremmen styr hushållskassan. Nästan ett av fyra hushåll kan inte klara av en oväntad utgift på 5 000 kronor. Tre av tio svenskar har en sparbuffert på mindre än 19 000 kronor. En av tio har ingen sparbuffert alls.

Faktum är att svensken i stort sett är medellös. Den flitigt rapporterade förmögenhetsstatistiken leder tanken fel. Huvuddelen av de påstådda rikedomarna består av orealiserade fastighetsvärden. Även om bostadens värde skulle överstiga lånet till banken handlar det inte om reda pengar, likviditet, som kan användas när hushållskassan sinar. Räknar man dessutom bort värdet av den egna villan eller lägenheten saknar nästan alla svenskar en förmögenhet.

Visst finns det möjlighet för många att belåna huset för att på så sätt frigöra pengar, men det är knappast en långsiktigt hållbar strategi när räntorna nu börjar stiga.

Nej, trots att Sverige bevisligen är ett rikt land tvingas många medborgare i välfärdsstaten förlita sig på offentlig välvilja för att klara vardagsekonomin när det tryter. Med större sparbuffertar skulle deras handlingsfrihet öka och självständigheten växa.

Politiska initiativ krävs naturligtvis för att förändra situationen på sikt. Sänkta skatter för breda löntagargrupper, ökade avdragsmöjligheter och uppmuntran till olika typer av sparande är några sätt.

Men även vi som enskilda medborgare kan göra mer. Nu. 

Med god vilja kan de flesta av oss bygga upp en ekonomisk buffert och på så sätt distansera oss från de offentliga stödsystemens godtycke.

Oavsett inkomst räcker det med att spara ungefär 8 procent av månadslönen för att efter ett år ha byggt upp en reserv som motsvarar en månadslön. Efter några års sparande har en ansenlig summa lagts på hög, pengar som kan bidra till trygghet i vardagen och rusta för en regnig dag.

Christian Clausen säger till Dagens Industri att man ska undvika dyra sms-lån. Att hushållen belånar sina hus för konsumtion är däremot ”bra för ekonomin”, menar Nordeachefen. Båda företeelserna är dock illavarslande tecken på att marginalerna hos svenska folket är ytterst begränsade.

Nordeachefen Christian Clausen säger till DI att han föredrar att hushållen tar konsumtionslån på bostaden istället för dyra korttidskrediter. 

”Det värsta man kan göra är att ta dyra sms-lån.”

Men att vanliga medborgare, som inte sällan har både arbete och familj, tvingas ta dyra korttidskrediter för att klara av vardagsekonomin är knappast en hållbar situation. Räntorna är redan på väg upp och en lång period med extremt låga räntenivåer är sannolikt slut.

Det förändrade räntelandskapet kommer med största sannolikhet att förändra vardagen för många hushåll. Svenskarna har som bekant redan mycket små marginaler. Länsförsäkringar konstaterade 2010  att nästan vart fjärde hushåll i Sverige inte klarar av en oväntad utgift på 5 000 kronor. Tre av tio svenskar har en sparbuffert på mindre än 19 000 kronor och hela 10 procent har enligt försäkringsbolaget ingen sparbuffert alls.

Svenskarnas bristande förmögenheter har hittills varit en icke-fråga i den politiska debatten. Välfärdsstaten har tillmäts ansvaret för att säkra befolkningens vällevnad. Men i ett modernt välfärdssamhälle där den enes livsval inte är den andres lik är det på sikt inte rimligt att välfärdsmedborgarna lever ur hand i mun och blint förlitar sig på offentliga transfereringar för att klara sin ekonomi.

Fler måste inse att medborgarna kan och vill ta ansvar för en större del av sina inkomster. Förhoppningsvis är det en insikt som nu sprider sig också bland politiker. Bara genom att öka marginalerna i vardagen kan handlingsfriheten öka och välståndet i välfärdssamhälet tryggas.

Bloggar via intressant.se om Svenskarnas förmögenheter

Sänkt skatt beskrivs i den svenska debatten ofta som ett sätt att ytterligare gynna ”de rika” i samhället. Men för breda befolkningsgrupper är marginalerna i vardagsekonomin mycket begränsade. Lägre skatter är ett sätt att förbättra deras situation. Därför är det bra att Fredrik Reinfeldt nu flaggar för ytterligare ett jobbskatteavdrag.

I en intervju i Expressen berättar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) att ett femte jobbskatteavdrag kan bli aktuellt efter 2011 (även refererad i DI). De fyra jobbskatteavdrag som Alliansregeringen hittills har genomfört har gett ett vårdbiträde 1 500 kr lägre skatt och en sjuksköterska med en månadslön på 28 000 har fått 1 750 kr lägre skatt. Det femte planerade steget ska sänka vårdbiträdets skatt med ytterligare 200 kr. Sjuksköterskan ska få 314 kr mer i plånboken, enligt Expressens beräkningar. Dessutom vill regeringen höja gränsen för när en löntagare betalar statlig skatt.

”För mig är det en önskvärd reform som jag tror är bra, där vanligt folk som jobbar märker att det lönar sig. Och där människor med låga inkomster märker att drivkraften för att jobba blir tydligare”, säger Fredrik Reinfeldt.

Men sänkta skatter handlar inte bara om att ”öka drivkrafterna” att arbeta. De flesta vill arbeta och bidra. Lägre skatter, inte minst för breda löntagargrupper, innebär också en möjlighet för människor att öka marginalerna i vardagsekonomin. Vi vet av tidigare undersökningar att många svenskar, trots att de arbetar, har svårt att få pengarna att räcka månaden ut.

För alla dessa skulle sänkta skatter underlätta vardagen och möjliggöra ett långsiktigt eget sparande.

Folkkapitalism.nu har tidigare bloggat om att Kristdemokraterna som enda svenska parti lyfter fram vikten av det egna sparandet. Affischer med budskapet ”Eget sparande är också välfärd” prydde under valrörelsen gator och torg. Glädjande nog upprepas och förtydligas i partiets färska krisutredning betydelsen av privata sparbuffertar.

Julledigheten ger tid för läsning. I dag har jag tagit mig igenom KD:s valanalys framtagen av den s k Framtidsgruppen. Rapporten, som lades fram tidigare i december, pekar ut orsakerna till partiets låga valresultat och föreslår färdriktningen inför valet 2014.

Man konstaterar bl a att partiets många budskap och slogans i det gånga valet gav ett otydligt intryck. Begrepp som ”politikens gränser” måste nu fyllas med ett tydligare innehåll.  

Ur ett folkkapitalistiskt perspektiv bjuder läsningen på en del ljusglimtar. Under rubriken ”Låg skatt på arbete och boende viktigt för familjers trygghet” (s.41) konstaterar man att höga skatter och höga bidrag inte är det som i första hand skänker frihet. Fortsatta krav om skattesänkningar ska framför allt drivas utifrån ett egenmaktsperspektiv.

”Det är när familjer får behålla en större del av sin egen inkomst som de kan spara till en egen buffert vilket skapar förutsättningar för egenmakt.”

Det här är en central insikt som alltför få svenska partier hittills visat prov på. Utan egna medel är vi utsatta och utlämnade till myndigheters välvilja och andra människors godtycke. Ett starkt samhälle med trygga medborgare förutsätter medborgare som kan stå på egna ben. I dag lever alldeles för många svenskar från löneutbetalning till löneutbetalning. Väldigt många har dessutom begränsade marginaler och kan inte klara att med egna pengar köpa ex. en ny tvättmaskin om den gamla skulle lägga av. Det låter märkligt, jag vet. Men sanningen är att samtidigt som Sverige är ett rikt land är svenskarna långt ifrån förmögna.

Uppmuntrande, om än något förvånande, är Framtidsgruppens önskan att tydliggöra för oss löntagare hur mycket vi egentligen betalar i skatt. Bl a vill man uppmärksamma oss om de i internationell jämförelse höga arbetsgivaravgifterna (s. 50).

”För att öka kännedomen om arbetsgivaravgiftens storlek bör alla arbetsgivare redovisa bruttolön på lönebeskedet till sina anställda samt hur mycket som betalas in i sociala avgifter, förmåner och pensionssparande. Skatteverket bör också på skattebeskedet redovisa det totala skatteuttaget för den enskilde, inklusive arbetsgivaravgifter.”

Bloggar via intressant.se om Svenskarnas förmögenheter

De flesta är bekanta med devisen ”tro inte på allt som står i tidningen.” Det är ett klokt råd i all sin enkelhet. Men trots att nyhetsflödet oftast fokuserar på enskildheter och missar större skeenden finns det tillfällen när en rad enskildheter tillsammans säger något större om den tid vi lever i.

Ta en titt på de mest välbesökta svenska mediesajterna. Vad skriver de egentligen? Vad är det för händelser som får uppmärksamhet? Och vad säger medierapporteringen om vårt samhälle?

Ett axplock ur flödet ger en bra bild.

Studerande med barn har svårt att få ekonomin att gå ihop, berättar DN. Pensionerna blir lägre 2011 rapporterar DI och Privata Affärer, men eftersom regeringen samtidigt sänker skatten kan många pensionärer räkna med mer pengar i plånboken. Samtidigt får vi räkna med högre kostnader för våra transporter. Bensinen blir dyrare till jul, skriver E24. Boräntorna höjs, meddelar DI.

Bilden som framträder är den av ett folk där marginalerna är små och den ekonomiska uthålligheten begränsad. Nyhet efter nyhet bottnar i insikten om att några få hundralappar hit eller dit kan vara skillnaden mellan att överleva eller att hamna på obestånd. Utgångspunkten är ofta den samma: svenskar har inte har några egna pengar.

Tyvärr är detta en sann beskrivning av verkligheten. Alldeles för få svenskar har egna sparbuffertar, pengar som de kan ta av i stunder när marginalerna i vardagsekonomin är små. Detta lämnar många av oss utsatta och begränsar vår handlingsfrihet i livet. I en allt mer komplex tid är ordningen ohållbar. De situationer som vi finner oss i blir allt mer olika och kräver inte sällan egna ekonomiska muskler. Gemensamma välfärdssystem fyller en viktig roll men kan aldrig täcka upp för alla de konsekvenser som våra individuella val leder till. Ansvaret för vardagen kan inte vila på politikernas axlar.

Flera medier basunerar ut att svenskarna blir allt rikare. Men rapporteringen leder tanken fel. Bortser man ifrån de uppumpade bostadspriserna är det många hushåll som helt saknar sparade pengar.

Bland andra E24 berättar i dag om svenskarnas växande förmögenhet. Under rubriken ”Svenskar rikare än någonsin” får man som läsare veta att samtliga typer av tillgångar - bostäder, räntetillgångar och aktietillgångar – har ökat i värde under det gångna kvartalet. Pliktskyldigt nämner man att skuldsättningen samtidigt når allt högre höjder.

Jag menar att rapporteringen leder tanken fel. Visst kan man förespegla att svensken är rik genom att titta på tillgångarna. Men genom att blunda för skuldsidan i balansräkningen bortser man ifrån det verkliga problemet i Sverige: bristen på likviditet.

Vi vet nämligen att gemene man är långt ifrån förmögen.  I slutet av sommaren konstaterade Länsförsäkringar att tre av tio svenskar har en sparbuffert som understiger 19 000 kronor. Hela 10 procent har enligt undersökningen ingen sparbuffert alls.

Rapporteringen om svenskens växande rikedomar är grovt missvisande.

Kan en bankanställd tjänsteman vara oberoende som rådgivare? Allt fler svarar nej på den frågan. Frida Andersson på Placera.nu skriver i dag om ”Lögnen om den trygge bankmannen.”

Folkkapitalism.nu har tidigare bloggat om branschtidningen Finanslivs undersökning som visar att en stor andel av de bankanställda inte är bekväma i rollen som ”oberoende rådgivare”. En säljare är en säljare. Frida Andersson på Placera.nu hoppas att fler ska inse det.

”Förhoppningen är att fler och fler inser att den rådgivning som bankerna ger är värd kattguld. Då förstår förhoppningsvis fler också vikten av att själv ta kontroll över och bli en självständig förvaltare av den egna ekonomiska tryggheten.”

Sanningens ord.

Från årsskiftet blir det svårare att teckna korta lån via mobilen. Men trots att sms-lån snabbt riskerar att växa till skuldberg är fler regler knappast rätt väg att gå. Sms-lån är konsekvensen, inte orsaken. Problemet i Sverige är att alldeles för många svenskar saknar ekonomiska marginaler.

NWT skriver i dag om riskerna med att låna till julklappsinköpen. Ulrika Johansson, budget- och skuldrådgivare på Karlstad kommun, resonerar klokt om riskerna med sms-lån.

”Har du inte råd spara så har du heller inte råd att låna”, säger hon till reportern.

Men trots att det från och med den 1 januari blir svårare att teckna korta lån via mobilen består roten till fenomenet sms-lån. Orsaken till att allt fler svenskar känner sig tvingade att låna pengar – om så endast några hundralappar åt gången – är att vardagsekonomin annars inte går ihop.

Räkningarna läggs på höjd och i brist på egna sparade pengar är många hänvisade till korta krediter för att överleva till nästa löne- eller bidragsutbetalning. Undersökningar tyder på att 25 procent av de svenska hushållen inte kan klara av en oväntad utgift på 5 000 kronor.

Detta är ett samhällsproblem av gigantiska mått. Trots att Sverige är ett rikt land är svenskarna långtifrån förmögna. Genom att göra det svårare för människor att teckna sms-lån slänger lagstiftaren dörren i ansiktet på många utsatta människor, utan att göra något åt det grundläggande problemet.

SvD (E24) skriver i dag om att svenskarna drar på sig allt större skulder. Konsumtionslån med bostaden som säkerhet är inte ovanliga. Utvecklingen är ytterligare ett tecken på att medborgarna i ett av världens rikare länder är långt ifrån förmögna.

Att använda bostaden som säkerhet för lån till renoveringar och underhåll är inget nytt. Bengt Hansson, analytiker på Statens Bostadskreditnämnd, BKN, konstaterar dock att bostaden även får utgöra säkerhet vid rena konsumtionslån. Människor köper till exempel fritidshus, båtar och värdepapper med pengar villkorade av bostadens värde.

”Svenskarna använder bostaden som bankomat”, säger Bengt Hansson.

Förutom att detta är en utveckling som knappast är hållbar på sikt, är det också uttryck för ett mer grundläggande problem i Sverige: hushållens brist på sparade pengar.

Flera undersökningar på senare tid skissar en trist bild av svenska folkets vardagsekonomi. Marginalerna är pressade och hela 25 procent av hushållen klarar inte av en oväntad utgift på 5 000 kronor. Eget sparande har hittills inte varit en del av välfärdsbygget, de styrande politikerna har varit måttligt intresserade av att komplettera den offentliga välfärden med goda möjligheter för vanliga löntagare att bygga upp egna sparbuffertar.

Istället har svenskarna varit hänvisade till olika kreditlösningar. Konsumtion till räntefria betalningar och sms-lån är bara två varianter i en rik flora av lösningar för den som saknar egna medel.

Det växande skuldberget, särskilt den del som nu tydligt kopplas till bostäderna, är oroväckande och kräver handling. Att öka svenskarnas ekonomiska marginaler är inte gjort i en handvändning. Politiker i alla partiet borde dock syna statistiken. Det är inte långsiktigt hållbart att koncentrera landets förmögenheter till det offentliga. Gemensamma välfärdslösningar har ett värde, men måste ställas i relation till individens självständighet och förmåga att hantera vardagens utmaningar med egna medel.

Peter Norman (M), finansmarknadsminister, presenterar i dag på Dagens Industris debattsida det nya investeringssparkontot. (Se även E24 och Privata Affärer). Detta är ett första välkommet steg mot att göra det lättare för enskilda medborgare att bygga upp egna sparbuffertar.

Regeringen vill förenkla möjligheterna för människor att spara pengar och få god avkastning. Genom investeringssparkontot är det tänkt att spararen ska slippa att beräkna och redovisa varje enskilt byte av fonder och aktier till Skatteverket. Istället ska beskattningen grundas på en antagen långsiktig total avkastning. Förslaget går nu ut på remiss och det finns anledning att följa upp vad olika instanser tycker.

Mest uppmuntrande är dock att det tycks finnas en insikt i regeringskorridorerna om betydelsen för de enskilda medborgarna att bygga upp egna sparbuffertar – pengar som antingen kan användas för oförutsedda utgifter eller till en insats i en ny bostad.

En central passage i Peter Normans artikel:

”Regeringen anser att sparande i ­aktier och fonder bör vara så enkelt som möjligt. Konsumenternas möjlighet att själva bestämma över sina pengar och ta ansvar över sin egen ekonomi behöver stärkas.”

Jag får anledning att återkomma i ärendet efter dagens presskonferens. Därefter när remissinstanserna börjar bläddra i lagförslaget.