Att vi är skeptiska mot statligt företagande i allmänhet är väl känt, men kanske framför allt företagande som kan hjälpa till att bygga upp finansiella bubblor. Statens bostadslåneinstitut SBAB är ett sådant företag, enligt nationalekonomen Lars Jonung i dagens DN. Han är orolig för att SBAB kan vara med och bygga upp en boprisbubbla, på grund av den aggresiva roll företaget har haft i konkurrensen om låga räntor. Ur artikeln:

Att en statligt ägd institution fungerar som förste pådrivare i lånekarusellen är välkänt. Under den förra svenska husbubblan var den statliga Nordbanken inblandad i de värsta dumheterna. Staten nödsakades att ta över sin egen bank för att rädda den från konkurs. SBAB är det närmaste vi kommer en svensk Freddie Mac och Fannie Mae, de halvstatliga bolåneinstituten i USA vars generösa bolån bidragit till den finansiella härdsmältan. Kanada har där­emot inte några liknande institutioner.

Det finns alltså både historiska svenska och aktuella amerikanska exempel som är indicier på att innehavet av SBAB är skadligt.

För den intresserade har Per Nilsson skrivit en rapport om SBAB, där paralleller till amerikanska Freddie Mac dras.

Miljöpartiet har inte gjort sig kända som det parti som allra mest stödjer idéer om begränsat statligt ägande och ökade möjligheter till fömögenhetsbildning. Men i dag ligger ett glädjande pressmeddelande på partiets hemsida, där miljöpartisten och ledamoten i trafikutskottet Karin Svensson Smith redogör för partiets linje: MP tycker att svenska statens ägarandel i SAS ska säljas. Så här säger en annan MP-riksdagsledamot i utspelet:

- SAS har varit i ekonomiskt kaos i flera år. Miljöpartiet påpekade redan förra gången regeringen gav pengar till SAS att problemen inte skulle lösas. Det är helt orimligt att vi än en gång ska använda miljarder av skattebetalarnas pengar till att hålla ett olönsamt flygbolag under armarna, säger Per Bolund, riksdagsledamot i näringsutskottet.

Ja, vi kunde inte sagt det bättre själva. Förutom om hur pengarna som staten får in vid försäljningen bör användas då. Så här lyder nämligen fortsättningen:

- Den situation som nu uppkommit är olycklig. Staten bör snarast möjligt avsluta sitt ägarintresse i SAS och satsa pengarna på att bygga ut järnvägen istället, säger Karin Svensson Smith.

I stället för att dela ut pengarna till företagets ägare, alltså svenska folket, så vill MP bygga mera järnväg. Okej då MP, men kan vi inte komma överens om en sak: att den här gången bygga järnväg i ett tätbefolkat område. Det behövs nämligen. Så det inte blir som förra gången.

Egentligen är det ganska logiskt. Om skatten är hög så blir möjligheten att spara låg, och då kommer de förmögna i samhället att vara ungefär desamma över generationerna. Det är en bieffekt av ett högskattesamhälle som är svår att förneka, oavsett vad man tycker om själva skatterna.

Men nog är det väl ändå så att de med förmögenhet tenderar att ha jobb med högre lön? Att de från rika familjer också blir höginkomsttagare i högre utsträckning än andra? Nej, faktiskt inte. Det går onekligen emot intuitionen, för den som följer svensk politisk debatt där "ökade klyftor" är ett begrepp som används på båda sidor blockgränsen.

Därför känns det som politiskt inkorrekt och därmed politiskt sprängstoff att säga som representanter för Skattebetalarnas Förening gör i dag på DN Debatt: att pappas plånbok är en större förklaring till din egen plånbok än utbildning, arbetsinsats och talang. Förmögenheter, som till stor del kommer av tursamma bostadsaffärer, är närmast helt frikopplade från lönenivåer.

Kan det verkligen stämma. Och om det stämmer: är det rättvist? Läs och bedöm själva.

Svenska Dagbladets Maria Eriksson skriver i dag om det nya Fattigsverige. Andelen obetalda sms-lån ökade med 30 procent mellan 2008 och 2009, även om de glädjande nog minskade något bland ungdomar. Läs artikeln!

Finansmarknadsminister Mats Odell lanserar i dag på DN Debatt bland annat en ny sparandeform för aktier och fonder, med syfte att underlätta för vanliga svenskar att spara ihop en buffert. Den tar helt bort deklarationskrångel och gör det enkelt att räkna ut skatten. Modellen liknar kapitalförsäkringen, som ju finns redan idag. Men förhoppningsvis kan den nya sparandeformen nå ut till bredare grupper. Kapitalförsäkringen används främst av de som redan är ganska intresserade av sin privatekonomi.