I USA startades kampanjen "Move your money" strax efter jul. Den drivs av personerna som står bakom den kända nättidningen Huffington Post, som har nära koppling till den amerikanska vänsterrörelsen.

Bakgrunden var grundarnas upplevelse av att människor byter bank i alldeles för liten utsträckning. Särskilt kommer de stora banker som precis tiggt och fått pengar av staten för att klara sig alldeles för billigt undan, resonerar grundarna. Kampanjens budskap är helt enkelt att flytta pengarna till andra banker, gärna mindre nischbanker eller andelsbanker (sk credit unions), som visat sig klara krisen bättre och inte tagit emot statliga stödpengar. Man kan till och med se exempel på folk som stolt filmat sitt bankbyte och publicerat det på internet.

Det ska bli intressant att se om några svenskar tar över Move your money-rörelsen hit, förutom någon enstaka bloggare som redan skrivit om kampanjen. Hittills har personer om Avanzas Claes Hemberg och Spiltans Per H Börjesson drivit den typen av frågor. Det är i och för sig inte så konstigt eftersom de båda företräder nischverksamheter, och därmed är parter i målet.

Men mest troligt är att vi inte kommer få se en liknande kampanj i Sverige, helt enkelt på grund av att amerikaner har konsumentmakt när det gäller finansiella produkter som svenskar bara kan drömma om. Amerikanen i gemen har helt enkelt mycket mera pengar att flytta. Att jag flyttar mitt lönekonto från en storbank till en nischbank gör ingen bankdirektör svettig.

…försöker ju den här bloggen driva med en dåres envishet. Det visar sig i verkligt tragiska fall som människor som snabbt blir utblottade vid arbetslöshet eller sjukdom. Men det finns också mera komiska aspekter som visar värdet att ha åtminstone en liten slant på banken. SVT:s folkkäre men knasige Rikard Palm visade det senast i Expressen. Han har kört rattfull och fått 15 000 kronor i böter. Detta innebär att får ställa in sin skidsemester, för att pengarna måste gå till böter i stället.

Dagens DN Debatt-utspel från Urban Bäckström och Stefan Fölster har kanske inte lett till någon bloggbävning, men förslaget om att låta medborgarna själva få makt över pengarna i ap-fonderna har i alla fall renderat betydligt fler reaktioner än vad nyheter (eller till och med skandaler) om pensioner brukar göra.

Många är positiva och tycker att det leder till mer och önskvärd decentralisering av makt till de som borde ha den. Till de positiva hör riksdagsmän  och andra från regeringspartierna (som ju artikeln i någon mening är ganska kritisk emot) men också andra debattörer, partipolitiskt engagerade eller inte.

Men alla jublar inte. En tycker att den ökade egenmakt det skulle innebära att inte ha alla ap-fondspengar i en korg är en illusion, och att det i stället är "mer inblandning av politiken" som är lösningen på dagens samhällsproblem inom till exempel skolan och arbetsplatserna. Ett minst lika utopiskt förhållningssätt, kan tyckas. Andra tycker helt enkelt att det vore hemskt om förslaget innebär att mer pengar skulle finnas tillgängliga för "riskkapitalister". Varför det skulle bli så framgår inte. Inte heller framgår det varför det vore så hemskt med mer riskkapital i ett land med grav brist på nystartade företag och just riskkapital.

I dag skriver Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström och samma organisations chefekonom Stefan Fölster en intressant och bra artikel på DN Debatt. Ur artikeln:

"I ett svagt ögonblick skulle staten med AP-fondernas 820 miljarder kronor kunna köpa en tredjedel av aktierna på Stockholmsbörsen och styra företagen politiskt. Om AP-fonderna, som finansminister Anders Borg nu önskar, slås ihop till en enda gigantisk AP-fond kan den politiska frestelsen vid någon framtida tidpunkt bli övermäktig. Vi vill plädera för en helt annan färdriktning. Det behövs enskilt ägande med personligt engagemang – inte mer koncentration i statens händer. Den som vill borde kunna få sin ”andel” av AP-fonderna överförd till det egna PPM-kontot."