Maria Rankka skriver i dag på Dagens Industris debattsida att svenskarna vill att Vattenfall bör delas ut till dess rättmätiga ägare, alltså de själva.

Svenskarna vill äga Vattenfall på riktigt!

Enligt en ny undersökning vill de flesta svenskar att aktierna i Vattenfall ska delas ut till de svenska medborgarna. Det finns flera skäl till att förslaget bör övervägas seriöst av partierna inför den kommande valrörelsen.

För det första är Vattenfall ett av Europas största energibolag och värt hundratals miljarder kronor, pengar som skulle kunna utgöra en buffert för alla de svenskar som i dag saknar eget kapital. Hälften av alla svenskar har en nettoförmögenhet under 60 000 kronor, värdet av bostad inkluderat. Många är skuldsatta och vart femte hushåll kan inte hantera en oförutsedd utgift på 20 000 kronor. De flesta som har någon förmögenhet att tala om börjar närma sig pensionsåldern. Under de aktiva åren när man bildar familj, gör karriär och startar företag lyser pengarna med sin frånvaro. Samtidigt förvaltar staten en mångmiljardförmögenhet. Det är lite som att bo i ett slott och äta burkravioli.

För det andra ifrågasätter många om det är moraliskt riktigt att svenska staten, med sina ambitiösa miljömål, äger aktier i ett företag som bland annat driver tyska kolkraftverk och för det tredje, slutligen, går det att argumentera för att svenska folket är Vattenfalls rättmätiga ägare och därför borde få ta direkt del av det värde som skapats i bolaget. Sverige är ett rikt land, men svenska folket är inte förmögna i motsvarande mån.

I undersökningen, som är genomförd av analysföretaget United Minds på uppdrag av Timbro, ställde 45 procent av svenskarna sig positiva till förslaget om att dela ut aktierna i Vattenfall medan 36 procent var negativa. Datainsamlingen genomfördes bland 1020 svenskar, 18 år eller äldre, under november 2009.

Om aktierna i bolaget delas ut lika mellan alla svenskar skulle varje medborgare få aktier som idag uppskattas vara värda mellan 40 000 och 50 000 kr. Det skulle innebära nästan 200 000 kr för en tvåbarnsfamilj. Var och en skulle sedan själv givetvis kunna bestämma om de vill behålla aktierna eller sälja dem vidare på börsen.
Utdelningen av Vattenfall skulle ge svenskarna möjligheten att lägga grunden till ett eget sparande och buffert. I dag saknar många detta, och det får konsekvenser som ofrihet i vardagen och stort beroende av politiska beslut. Att det är så det är framgår med brutal tydlighet i dessa tider när Försäkringskassan är sen med utbetalningar samt har svårt att trimma in nya regelsystem och A-kassan, som utsätts för tryck i och med stigande arbetslöshet, låter arbetslösa vänta många månader på sina pengar.

Människor som lyssnat på politikerna och litat på socialförsäkringarna tvingas i bästa fall att låna pengar av släkt och vänner. I värsta fall får de söka socialbidrag med allt vad det innebär. Lösningen på dessa problem är ett tydligare socialförsäkringssystem där individer vet vad de kan förvänta sig och vilka krav de kan ställa. Men också en politik som i stället för att socialisera förmögenheterna uppmuntrar privat förmögenhetsbildning och gör det möjligt för även andra än de som ärvt sin förmögenhet att bygga upp ett kapital, som minskar beroendet av att månadslönen kommer in på kontot varje månad. Om fler hade pengar på banken skapas en trygghet som gör att man lättare kan strunta i vad någon handläggare på Försäkringskassan råkar göra för regeltolkning. Att dela ut aktierna i Vattenfall till svenskarna vore en utmärkt start på en ny förmögenhets- och trygghetspolitik.

Maria Rankka, vd Timbro

Sjätte ap-fonden är en allmän pensionsfond med ett särskilt uppdrag. De ska, enligt den egna hemsidan ägna sig åt:

"placering av riskkapital i små och medelstora, svenska tillväxtföretag, och därigenom bidra till utvecklingen av det svenska näringslivet."

Förra veckan lanserades en nyhet om att ett av företagen sjätte ap-fonden investerat i är plundrat. Tillgångar som skulle finnas enligt balansräkningen fanns helt enkelt inte. Inte nog med det, vd:n i sjätte ap-fonden är dessutom tillsammans med vd:n för det plundrade bolaget.

I dag rapporterar Dagens Industri att ytterligare ett bolag har varit så slarvigt med bokföringen att revisorn kritiserat bokslutet hårt.

Sverige är ett litet land och att två vd:ar blir tillsammans är svårt (och inte ens önskvärt) att förhindra. Däremot har man tidigare försökt att förhindra osund maktkoncentration genom att stycka upp pensionspengarna i flera olika ap-fonder, ett system som en rapport från ESO nyligen föreslog skulle tas bort. I stället skulle vi få en jättelik pensionsfond.

Men om inte ens en pensionsfond som har som enda uppdrag att agera riskkapital kan sköta sitt uppdrag kan man fråga sig hur en jättefond skulle klara sitt uppdrag.

Margit Gennser skrev för några år sedan en rapport för Timbro med en rad konkreta förslag på hur pensionssystemet skulle kunna decentraliseras och förändras. Läs den här.

Bild från Flickr.

De svenska hushållen har aldrig varit så skuldsatta som nu. Eftersom så många väljer rörlig ränta har svenskarna heller aldrig varit så känsliga för räntehöjningar. I privatekonomiska termer innebär det så klart att banken och Stefan Ingves får stor makt över det ekonomiska privatlivet, till och med möjlighet att helt förstöra det för mycket högt belånade hushåll.

Juristen Jakob Heidbrink skriver intressant om hur halvannat decennium av sjunkande räntor har påverkat vår bild av en normal räntenivå, och hur man kan tänka kring det.

I dag har folkkapitalism.nu en gästskribent: Arvid Malm, chefekonom på Skattebetalarnas Förening. Han poängterar hur ojämlikt Sverige är när det handlar om förmögenhet. Att Sverige har sammanpressade inkomster känner många till, men parallellt med detta är förmögenheterna mycket ojämlikt fördelade, också i ett internationellt perspektiv. Var så goda:

Varför sparar vi så lite? 

En dryg tredjedel av de vuxna i Sverige har mindre än 10 000 kronor sparade. Det är inte särskilt mycket pengar. Tittar vi på skulderna framstår vi knappast som mer sparsamma. Enligt den officiella statistiken har ungefär en tredjedel av folket större skulder än tillgångar. 

Det är en rejäl andel, även jämfört med andra länder. Bland de sju undersökta länderna i the Luxembourg Wealth Study är det Sverige som tar täten när det kommer till skuldsättning. 

Hur ser då läget ut för medelsvensken? Den ”normala” personen i Sverige har tillgångar på ungefär 70 000 kronor, inklusive värdet på bostaden. Den rikaste tiondelen å andra sidan har det bättre ställt, med minst 1,8 miljoner i tillgångar netto. 

Något som säkert förvånar många är att den fördelningen gör Sverige till ett av västvärldens minst jämlika länder när det gäller förmögenheter. Det beror naturligtvis inte på att Sverige har många miljardärer som flyger runt i privatplan. Snarare är orsaken att ”vanligt folk” har så pass lite pengar undanstoppade. 

Att förmögenheterna är ojämlikt fördelade i Sverige beror sedan knappast på att inkomsterna är ojämna. Tvärtom är Sveriges inkomster mest utjämnade i hela västvärlden. 

Hur kan den bilden gå ihop med en väldigt ojämn förmögenhetsfördelning? Tänk på sparande som en oglamorös lyxvara. När du betalar minst halva lönen i olika skatter och avgifter blir det lätt så att falukorven prioriteras framför aktier eller en bankbok. Det blir helt enkelt bara de som tjänar bäst som har råd att spara. 

Därför är den bästa vägen till ”rikedom” i Sverige troligtvis inte arbete, utan att köpa bostad i rätt tid. Så se till att du eller dina barn köper första lyan under en svacka på bostadsmarknaden. Missar du bostadståget kan du alltid köpa en Trisslott och hoppas på det bästa. 

Arvid Malm

Chefekonom

Skattebetalarnas Förening