Minus 40 procent på Stockholmsbörsen

Sedan årsskiftet har OMX aktieindex för Stockholm fallit med 40 procent. När dagen är slut kanske ännu mer. Kan verkligen värdet på de företag som är noterade på börsen näst intill halveras på mindre än ett år? För många människor förefaller det obegripligt att företag som verkar se likadana ut nu som i januari plötsligt bara är värda hälften så mycket. Är det verkligen möjligt? Och hur får alla analytiker och ekonomijournalister, som tvärsäkert uttalade sig om aktiers värde i januari och nu uttalar sig lika tvärsäkert, ihop sin världsbild?

När man funderar på dessa frågor får man börja med att försöka reda ut hur en aktie värderas. En aktie är ju en andel i ett företag som ger innehavaren rätt till en andel i företagents vinster och värdestegring. Aktien bör enligt detta värderas efter vad man tror om framtida vinster och värdeökning i företaget. Hur lång är då framtiden?

I princip bör företag bedömas efter vad man tror om deras framtid i ett oändligt perspektiv. Men i praktiken är det inte sÃ¥ lätt att ha en uppfattning om hur det kommer att se ut för t ex Volvo eller Ericsson om tio, tjugo eller trettio Ã¥r. MÃ¥nga stora företag har gÃ¥tt frÃ¥n framgÃ¥ng till fall pÃ¥ bara nÃ¥gra Ã¥r – tänk pÃ¥ stÃ¥lindustrin, varven och mÃ¥nga IT-företag. I praktiken bedöms därför företags vinstförmÃ¥ga pÃ¥ ganska kort sikt, ofta inte längre än den konjunktur som kan överblickas. SÃ¥ även om mÃ¥nga tror att Volvo lastvagnar kommer att vara ett framgÃ¥ngsrikt företag mÃ¥nga Ã¥r framöver, bli dess värdering beroende av hur vinsterna pÃ¥verkas av den akuta finanskrisen och lÃ¥gkonjunkturen. Och även om fabrikerna, organisationen och forskningen är oförändrade sedan i januari, värderas de mindre om de inte kan generera vinster under de närmaste Ã¥ren. Och den sorgliga sanningen är att en begagnad lastbilsfabrik som inte genererar nÃ¥gra vinster inte heller är värd sÃ¥ mycket pÃ¥ marknaden för begagnade fabriker.

Är då slutsatsen att aktiemarknaden är oförmögen att göra långsiktiga bedömningar och att ägandet borde organiseras på något annat sätt? Nej, det är trots allt många aktieinvesterare som gör långsiktiga bedömningar och som ligger kvar med sina aktieinnehav när aktiepriset går upp och ner över tiden. Att priset på en aktie fluktuerar betyder ju inte att alla aktier i ett bolag köps och säljs till dessa priser. Det är precis som på bostadsmarknaden. De flesta familjer bor kvar i sina hus, men en liten grupp som byter bostad gör detta till priser som beror på hur dyrt det för tillfället är att låna pengar. Men värderingen av boendet varierar ju inte på samma sätt.

Är det då hela sanningen att företag värderas efter framtida vinster och värdeökning? Nej, inte riktigt. Det är på samma sätt med aktier som med konst. Det finns de som köper en tavla av en naken dalkulla för 4 miljoner kr för att de tycker att det är roligt att titta på den för det. Men många gör det för att de tror att de kan sälja den vidare för 4,5 miljoner kr om ett halvår.  När aktier stiger i värde för att konjunkturen förbättras skapas förväntningar om framtida värdeökning som gör att många köper för att sedan sälja innan bubblan brister. Vilket naturligtvis inte alla hinner göra.Ooch när aktierna börjat falla i pris finns det de som tro att aktierna kommer att forstätta att falla och därför säljer aktier för framtida leverans till priser under dagspriset, som de hoppas att de sedan ska kunna köpa till ännu lägre priser. Och så drivs priserna ner till en vänpunkt där aktierna återigen framstår som billiga i förhållande till framtida vinstutsikter.

Förväntningar och spekulation driver alltså kursrörelserna. I botten ligger hela tiden en värdering av vad någon annan är beredd att betala för aktien.  Och den värderingen kan ändras snabbt och dramatiskt, vilket många blivit varse. Den enda trösten är att så länge du inte sålt några aktier har du inte heller förlorat några pengar.

Bloggar via intressant.se om Mediadebatt, Svenskarnas förmögenheter