Mats Lönnerblad har skrivit en lång artikel om  radhusproletärer och ombudskapitalister i Sundsvalls Tidning.  Utmärkt! Folkkapitalism är en fråga för hela svenska  folket. En debatt i regionala media  kan skapa ökat tryck i frågan.  Det är bara att hoppas att fler tidningar över hela landet ser att detta är en fråga som i hög grad berör deras läsare.

Regeringen har nu inlett privatiseringen av statliga företag som totalt är värda minst  675 miljarder kr, 75 000  kr per svensk – ung som gammal. Nog borde det vara värt en ordentlig diskussion om dessa pengar ska gå tillbaka till de som är de verkliga ägarna av företagen, dvs det svensk folket, eller om staten ska förbättra sin redan goda förmögenhetsställning ytterligare.  Det är en myt att Sverige har en statsskuld som behöver amorteras ned.  Visst finns det en statsskuld, men den är redan nu mindre än de tillgångar som staten har och minskar dessutom i snabb takt. Samtidigt har nästan en tredjedel av svenskarna en nettoskuld eller står på noll. Vem är då i störst behov av aktierna i de statliga företagen, eller pengarna från en försäljning av dem?

Bloggar via intressant.se om Mediadebatt, Svenskarnas förmögenheter

I lördags skrev Susanna Hakelius Popova i Göteborgsposten och Thomas Gür  på ledarsidan i SvD om folkkapitalism. Två utmärkta krönikor med lite olika utgångspunkter. Thomas påminner om den långa idétradition som finns när det gäller folkkapitalism. Susanna knyter mer an till vanliga människors vardagssituation. Och de här två spåren är ju de väsentliga i hela frågan: de jordnära problem som människor har för att de inte tillåts disponera sina pengar och den ideologiska/filosofiska frågan om med vilken rätt politiker förmenar människor förfoganderätten över sina tillgångar.

Bloggar via intressant.se om Mediadebatt, Svenskarnas förmögenheter

Under helgen stod jag i en monter på Folkpartiets kommunala riksmöte i Göteborg och sålde min bok Radhusproletärer och ombudskapitalister. Det var en givande helg. Jag fick tillfälle till en massa stimulerande samtal med folkpartister.  Och så fick jag återigen känna hur roligt det är att sälja! Det fanns ett stort intresse för idéerna om folkhemskapitalism, och många uttryckte sitt intresse för idén att skifta ut de statliga företagen till svenska folket. Kul!

Bloggar via intressant.se om Privatisering och återföring, Svenskarnas förmögenheter

Hur ska de statliga företagen kunna styras om de delas ut till 9 miljoner aktieägare? Detta är en återkommande fråga i de diskussioner jag haft om att dela ut statens företag. Det är också en högst relevant fråga.

Det är alltid problematiskt om ett företag inte har några starka kontrollägare utan enbart en stort antal passiva ägare. Skandalerna i Skandia belyser vad som kan hända när ett företag blir ”herrelöst” och styrs alltför fritt av sin ledning. Nu kan man i och för sig hävda att staten inte heller är någon ideal ägare av företag, men det löser inte problemen med ett spritt ägande.

Det finns dock metoder att föra över värdet av de statliga företagen till alla svenskar utan att hamna i en situation där ägarinflytandet blir alltför uppsplittrat. Det enklaste är att staten inte delar ut alla aktier i företaget utan säljer en eller några kontrollposter direkt till större investerare. En annan möjlighet är att inte dela ut aktierna direkt, utan först dela ut optioner eller någon anan form omvandlingspapper som kan växlas mot aktier efter något år. Om man organiserar en handel med dessa papper kommer det säkert att finnas investerare som vill skaffa sig kontrollpositioner i de bolag som delas ut.

Bloggar via intressant.se om Privatisering och återföring, Statliga företag

En återkommande fråga, när det gäller förslaget att dela ut de statliga företagen till oss som äger dem, är om det inte är bättre att sälja företagen, amortera på statsskulden, minska statens räntekostnader och använda budgetutrynmmet för skattesänkningar. Det har ju också varit t ex riksdagsledamoten Karin Pilsäters argument mot en utdelning av bolagen.

Med all respekt för Alliansens tankar, men om man håller med Karin Pilsäter är det inte speciellt smart. Den försäljningsomgång som nu diskuteras beräknar man ska ge 150-200 miljarder kr i intäkter. Om man är försiktig och räknar med 150 miljarder kr, innebär det att räntekostnaderna för statsskulden minskar med 6 miljarder kr per år (om man räknar med 4 % ränta, vilket är högt räknat). Det ger ett skatttesänkningsutryme på en dryg 50-lapp i månaden till varje svensk. Kul att få, men det förändrar knappast livet att familjemedlemmarna får råd med en extra hamburgare i månaden. Om 150 miljarder kr i stället fördelas som en klumpsumma till alla svenskar, blir det 17 000 kr per person – 68 000 för en tvåbarnsfamilj. Det är kanske inte heller något jättebelopp, men det är ändå en rejäl hacka som det är meningsfullt att spara. Och om regeringen fortsätter med försäljningarna, vilket jag hoppas och antar, kan den summan mer än fyrfaldigas!

Karin Pilsäter påpekade i en radiodebatt vi hade, att det matematiskt är likvärdigt om pengarna delas ut som en klumpsumma eller om de delas ut som en liten skattesänkning över tiden. Ja, matematiskt är det kanske rätt. Men mänskligt och politiskt är det inte likvärdigt. Det tar närmare ett kvartssekel för den dryga 50-lappen i skattesänkning att addera ihop till en klumpsumma på 17 000 kr – och risken finns ju att det under den tiden kommer en vänsterregering imellan som höjer skatten.

Bloggar via intressant.se om Mediadebatt, Privatisering och återföring, Svenskarnas förmögenheter

Efter en period i Italien och Stockholms skärgård utan dator, har jag nu återvänt till kampen för folkkapitalism!

Allt fler börjar skriva om möjligheten att dela ut de statliga företagen till det svenska folket – också utanför Sveriges gränser. Le Figaro uppmärksammar regeringens privatiseringsplaner i en stor artikel där även jag får möjlighet att föra fram mina synpunkter. Tänk om regeringen tog möjligheten att gratis dela ut det statliga företagsinnehavet. Det skulle vara en pionjärinsats som skulle kunna ge den svenska modellen ett helt nytt och intressant innehåll!

Det finns några återkommande invändningar mot idén att dela ut de statliga företagen. Ledarsidan i det liberala nyhetsmagasinet ”nu” uttrycker oro över att en utdelning skulle leda till att inflationen ökar. Den oron är obefogad. Om någon säljer sina tilldelade akter för att öka sin konsumtion, är det någon annan som köper. Om den personen finns i Sverige kommer han att minska den inhemska efterfrågan i ungefär motsvarande grad. Man kan också mycket väl tänka sig att sparandet skulle öka och konsumtionen minska när många människor för första gången skulle få en grundplåt till en egen förmögenhet. Det är också viktigt att ha en uppfattning om vilka storleksordningar vi talar om. Den första omgången företag som staten nu ska göra sig av med beräknas vara värda 150 miljarder kr. Den totala efterfrågan i Sverige blir i år ca 3000 miljarder kr. Det innebär att även om 25 procent av aktierna skulle säljas till utlandet redan i år, skulle köpkraften i Sverige bara öka med 37,5 miljarder. Om alla dessa pengar konsumerades direkt skulle eftefrågan bara öka med en dryg procent vilket knappast skulle orsaka någon oroande inflation.

På ledarsidan i ”nu” (finns inte på nätet) tycker man i stället att det är bättre att sälja företagen för att amortera på statsskulden och därigenom öppna för skattesänkningar. Men detta argument, som också är Alliansens argument, är mycket svagt. Men det får bli morgondagens tema.

.

Bloggar via intressant.se om Internationellt, Mediadebatt, Privatisering och återföring