På Realtid.se kommenterar finansmarknadsminister Mats Odell för första gången offentligt förslaget att dela ut de statliga företagen till svenska folket.

”- Det är ett intressant förslag, och det är bra att det diskuteras. Men vad vi sa i valrörelsen, och det vi därmed har mandat från väljarna att göra, är att amortera på statsskulden, säger Mats Odell till Realtid.se……Samtidigt är inte Odell helt avvisande till idén som sådan i ett längre perspektiv. – Det förs som sagt en diskussion och vi får väl se var den landar, säger han.”

Grattis Mats Odell till detta öppna sinnelag! Du behöver nog inte oroa dig för några medborgarprotester om regeringen bestämmer sig för att dela ut företagen i stället för att sälja dem och amortera på statsskulden. En regering är inte slavbunden vid allt som sagts i en valrörelse, det har redan bevisats med förslaget att avskaffa hela förmögenhetsskatten snabbare än vad som tidigare sagts.

Mats Odell uttrycker också sin oro för ekonomiskt lättsinne. Det är naturligtvis utmärkt att regeringen har bestämt att hålla järnkoll på statsfinanserna. Men Sveriges statsskuld är i internationell jämförelse mycket låg – redan i år nere under 40 procent av BNP och om ett par år har den fallit till 30 procent av BNP enligt Ekonomistyrningsverkets prognoser. Statsskulden är inget problem. Men det är de skulder som vanliga hushåll har. Nästan vart tredje hushåll har en nettoskuld eller är helt utan kapital.

Bloggar via intressant.se om Mediadebatt, Privatisering och återföring, Statliga företag

Aftonbladets debattredaktör Lotta Gröning har bjudit in tidningens läsare att säga sin mening med anledning av den debattartikel jag hade införd där i förra veckan. En del av inläggen publiceras i dagens Aftonblad. Många är upprörda över att regeringen överhuvudtaget ska sälja de statliga företagen. Några verkar tycka att det är ok att sälja, men att pengarna ska delas ut till svenska folket som är de verkliga ägarna.

Bland de som är emot försäljning av statliga företag är ett vanligt argument att det är vansinningt att sälja vinstgivande företag. Det är ett argument jag har lite svårt att förstå. Om det är bra eller dåligt att sälja ett företag beror ju på om priset man får är högre än de förväntade framtida vinsterna. Felet är inte att staten gör sig av med bolagen. Felet är att den inte delar ut dem till svenskarna och låter de svenskar  som så vill sälja, och de som tycker att det är dumt med  försäljning behålla aktierna.

I söndagens SvD skriver P J Anders Linder på ledarplats om radhusproletärerna. Han har tidigare myntat begreppet fickpengssamhället och ofta i sina ledare tagit upp den arbetande medelklassens svaga ekonomiska ställning. Långsamt börjar det i den svenska debatten krypa in en medvetenhet om  att välutbildade och hårt arbetande människor i Sverige  har en  ekonomisk rörelsefrihet som står långt efter vad som är normalt i jämförbara länder.

Bloggar via intressant.se om Mediadebatt, Svenskarnas förmögenheter

I dagens Aftonblad fortsätter Lotta Gröning debatten kring försäljningen av de statliga företagen. Bra! Detta är en viktig fråga där det borde lämnas utrymme för debatt och nytänkande innan Alliansens överenskommelse från Bankeryd lägger en våt filt över frågan. Överenskommelser ska respekteras men de kan också ersättas av nya överenskommelser. Ingen kan heller på allvar hävda att Alliansen fick regeringsmakten på löftet att sälja sex statliga företag för att amortera statsskulden.

Regeringen har god tid på sig att avveckla det ägande den bestämt sig för under mandatperioden. Beslutet att använda inkomsterna från försäljnngen till amortering av statsskulden är obegripligt mot bakgrund av att denna redan om ett par år kommer att vara nere i 30 procent av BNP. Redan i dag är skulden mindre än statens tillgångar bara i de statliga företagen och AP-fonderna – och då återstår mängder av tillgångar. Staten är inte skuldsatt utan överkapitaliserad. Däremot är var tredje svensk skuldsatt eller helt utan eget kapital. Och då finns det inga tillgångar som balanserar skulderna!

Om beslutet att amortera statskulden bottnar i en rädsla för att försäljningsintäkterna ska gå till onödiga ökningar av statens utgifter är det bättre att dela ut företagen till oss svenskar som faktiskt äger dem. Då blir det inte heller några oöverlagda ökningar av de offentliga utgifterna! Nog är det viktigare att svenskarna kan rensa i sina balansräkningar än att staten kan det. Mejla till debatt@aftonbladet.se och tala om vad ni tycker!

Om ni vill läsa mer om statliga företag, svenskarnas dåliga förmögenhetsställning och vad som kan göras åt saken – gå in på www.timbro.se och köp min bok som lanserades i går: Radhusproletärer och ombudskapitalister – om svenskarnas förlorade förmögenheter. Titeln speglar en verklighet som regeringen har en unik chans att förbättra – en chans som man nu är på väg att spela bort.

Bloggar via intressant.se om Mediadebatt, Privatisering och återföring, Svenskarnas förmögenheter

På Aftonbadets debattsida idag frågar jag vem som ska bli först med att inse att det är häftigt att ge hushållen en ekonomisk rörelsefrihet? Ska folkpartiet ta chansen att börja förverkliga förra finansministern Anne Wibbles vision om en årslön på banken? Vill de nya moderaterna förverkliga de gamla moderaternas idéer om privat ägande? Ska kristdemokraterna ta chansen att stärka familjens ställning eller centerpartiet decentralisera ägandet till hushållen? Eller kommer regeringen att lämna fältet fritt för Mona Sahlin att återknyta till socialdemokratins rötter där en egen ekonomisk trygghet för vanliga arbetare var något eftersträvansvärt?

En politiker som redan reagerat är centerpartiets riksdagsledamot Annie Johansson som i morse tydligt deklarerade sitt intresse för en utskiftning av de statliga företagen till oss svenskar som äger dem. Detta i samband med ett frukostmöte då min nya bok ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” presenterades.

Bloggar via intressant.se om Privatisering och återföring, Statliga företag, Svenskarnas förmögenheter

Idag uppmärksammar di.se att svenskarna ligger så illa till i jämförelse med andra länder när det gäller enskilda förmögenheter. Den genomsnittliga italienarens förmögenhet är sex gånger så stor som den genomsnittliga svenskens, engelsmannens fyra gånger så stor och vår finske grannes dubbelt så stor. Dessutom är förmögenhetsfördelningen i Sverige extremt ojämn i internationell jämförelse, till och med ojämnare än den i USA, vilket kanske förvånar en del.

Bloggar via intressant.se om Internationellt, Svenskarnas förmögenheter

Hemkommen från en vecka i svenska fjällen utan dator men med härlig skidåkning, ser jag i kommentarerna att två frågor som gäller utskiftning av de statliga företagen tycks oroa:

Den första gäller vilka som ska få del av en utskiftning. Ska alla som vistas i Sverige få en andel, bara svenska medborgare, eller bara svenska medborgare över en viss ålder? Själv tycker jag att det naturliga är att alla svenska medborgare oavsett ålder ska få lika stora andelar. Det kan säkert råda olika uppfatttningar om detta. Men jag kan inte förstå att det avgränsningsproblemet är ett skäl att hindra svenskarna från att själva förvalta de statliga företag som de ytterst är ägare till. Skattepolitiken, för att bara ta ett exempel från politiken, är ju full av den här typen av avgränsningsproblem och det har aldrig hindrat staten från att ta in skatter.

Den andra frågan gäller risken för inflation om svenskarna själva får råda över sina företag. Om de statliga företagen skiftas ut genom utdelning av aktier är det säkert en och annan som säljer sina aktier för att köpa något man tycker är viktigt. Men varje aktie som säljs köps av någon annan och då dras lika mycket köpkraft in. Om utkiftningen sker genom att staten säljer företagen och delar ut pengarna ökar naturligtvis svenskarnas köpkraft. Men det innebär ju inte med säkerhet att konsumtionen och inflationsriskerna ökar. Det kan faktiskt vara tvärtom. När människor får en rejäl hacka för första gången i sina liv är det säkert många som inser att detta är deras chans i livet att bygga upp ett sparkapital. Och då kan faktiskt resultatet bli att sparandet och inte konsumtionen ökar.  Men, återigen, inflationsrisker  är inget skäl till att männsikor inte ska få förvalta sitt eget kapital. Och hitintills har Riksbanken visat sig fullt kapabel att hantera sådana risker.

Bloggar via intressant.se om Privatisering och återföring

Under ovanstående rubrik skriver Johnny Munkhammar i The Brussels Journal om den oro som EU:s finansministrar hyser för att globaliseringen hotar lönerna i Europa. Men det är inte omfördelingspolitik som är lösningen utan ökat ägande också för löntagare. Det är bara att instämma. Fallande löner är inget hot mot Europas arbetskraft om det kompenseras med stigande kapitalinkomster. Och så är redan i hög grad fallet eftersom också löntagare är kapitalägare – inte minst genom sitt delägande i pensionsfonder. Men nog skulle det kännas säkrare om kapitalinkomsterna tickade in genom ett direkt ägande!

Bloggar via intressant.se om Internationellt

I morse fick jag ett trevligt samtal i P1 morgon med Karin Pilsäter, riksdagsledamot och ordförande i Riksdagens näringsutskott. Vi diskuterade en utdelning av de statliga företagen direkt till svenskarna i stället för en traditionell privatisering av företagen. Men jag blev lite besviken över Karin Pilsäters ljumma intresse för att ta den historiskt unika chansen att förverkliga den tidigare finansministern Anne Wibbles vision om en årslön på banken för alla.

Bloggar via intressant.se om Privatisering och återföring, Statliga företag

Marie Söderqvist är i sin krönika i Expressen förvånad över att Mats Odell inte verkar ha tänkt på att man kan dela ut pengarna från de planerade försäljningarna av statliga bolag till oss som faktiskt ytterst äger dem. Vid det här laget borde han vara påmind om det…

Marie påpekar också att det inte bara är staten som har stora kapitaltillgångar som ytterst tillhör medborgarna. Samma sak gäller i kommunerna. Vi väntar med spänning på vilken kommun som blir den första att dela ut aktierna i det kommunala bostadsbolaget eller elverket till kommuninnevånarna.

Det är intressant att politiker har ägnat så lite tid och kraft åt att diskutera vilka kollektivt ägda tillgångar som kan återföras till hushållen. Här finns det en möjlighet att i ett slag öka vanliga människors handlingsfrihet och trygghet. I stället ägnas mängder av energi åt marginella förändringar av bidrag och skatter som i bästa fall först på många års sikt påverkar människors liv. 

Bloggar via intressant.se om Privatisering och återföring, Svenskarnas förmögenheter